VÄNSTERN OCH FRIHETEN

DET SKET SIG ORDENTLIGT

2006-09-18T18:30:00.000+02:00

Dagens vänsterbloggar och analyser är med all rätt lätt deprimerade. Det är en katastrof för alltför många människor att Högerpolitiken nu snart kommer att härja med oss alla i landet; i riksdagen, kommunen och i landstingen.
Många av vänsterpartistbloggarna hänvisar till Ohlys uppmaningar om att avslöja "högerpolitikens saga". De allra flesta är besvikna över att Moderaterna lurat svenska folket. Visst är det så.

Men finns det inte i grunden något bra, om folk lurats av högerns falska vänsterretorik? Åtminstone de som övergick från att rösta vänster till att tro på Alliansens nya mjuka "arbetarprofil"?
Betyder det inte att majoriteten av folket ändå gillar vänsterstuket...i grund och botten?...även om man inte genomskådat Alliansens och moderaternas falskspel?

Har dessa lättlurade människor kanske upplevt ett svek från vänsterns politiker?
Tycker somliga att om socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister talar om rättvisa och välfärd men i den praktiska politiken ändå kompromissar bort dessa ideal, kan de då lika gärnabytas ut i sin motsats? En höger som lovar vänsterpolitik är kanske inte värre än en vänster som lovar vänster men levererar lite lätt högerpolitik, bara så där för att undvika den tunga högern???

Själv stod jag i valbåset och svek alla mina löften till mig själv, att aldrig mer rösta på vänsterpartiet. Till riksdagen blev det v-röst från mig. Det hjälpte dessvärre inte...
Men i Stockholms kommun blir det aldrig möjligt att rösta på etablerade s, v eller mp. Den fega och korrupta karriärpolitik som denna maktfullkomliga trojka bedrivit i Stockholms stadshus kan inte övertyga någon, varken vänster eller höger...
TROTS FANTASTISKA TRÄNGSELAVGIFTER och andra bra reformer finns inte tillräckligt betryggande politiska insatser från den numera f.d vänstermajoriteten.

De flesta vet att Alliansen är sjufalt sämre än alla falska vänsterretoriker, men ursäktar det Vänsterns falskhet och fega eftergifter?

EFTER MORGONDAGEN

2006-09-16T17:15:00.000+02:00

Det har varit omöjligt att blanda sig i den nu sinande valrörelsen. Den är ju en förolämpning mot vårt intellekt i någon mening. Hur dumma och lättlurade tror de egentligen att vi är...
Och med vi menar jag då vi som ska rösta. Med dem avses politikerna själva och dess tappra frontsoldater journalisterna.

Vi och dom är formeln, konceptet och marknadens hörnsten. Det finns alltid vinnare och förlorare. Konkurrenstänkandet är den magiska punkt då vem som helst kan förlora sin distans och sitt oberoende. Vi måste tillhöra en grupp, ett läger, en fraktion eller kanske rentav en nation.
Den nyliberala Högern sluter sig samman i ett hysteriskt och osjälvständigt hat och förakt mot "kollektivisterna" på vänsterkanten. Granskar man kollektivisthatarna så är deras klagosånger enformiga och mer slätstrukna än varje extrem komnunistagenda. Den antikollektivistiska högerns enda budskap är lika nyanserat och individualistiskt som tonårgängens jargong och språkbruk. Allt som går att urskilja är typ : Äg! "Din mamma"...Sänk skatten och äg mera... typ...Frihet baaa ääääger....

Vänstern har ett större djup och ett allvar. Hos vänstern finns onekligen genuin individualism. Därav den splittring som alltid kullkastat stabila maktstrukturer och "varaktiga" revolutioner.
Men vänsterns program bär förstås ett frö och frestelse till förtryck. Gtänsdragningarna blir svåra när det gäller personlig frihet, praktisk anpassning och en nödvändig funktionalitet. Det gäller förstås all organisation oavsett ideologiska eller andra målsättningar.
De där sista orden "nödvändig funktinonalitet" kom jag kom på alldeles själv.
Ser framför mig hur en nyliberal som evt. läser dessa rader kunde förfasas över urskuldandet. Så kunde de säga i Gulag. Vi utrotar kritiker pga. en "nödvändig funktionalitet". Men ingen nyliberal skulle acceptera en medlem som är för regleringar. Då uppfyller man inte kriterierna för just denna intressesammanslutning.
Det är en ganska självklar ordning.
I en "demokratisk" stat exkluderar vi "de andra" med enklare och bekvämare metoder än utrotning och Gulag...Vi baaa tiiiger ihjäl dem, vi mobbar kanske, lite stickord här och där. Gör klart för dem hur jävla ute och off de verkligen är.

Det är en artskillnad givetvis. Men hur stor fantasi behövs det för att se skalan och graderna mellan dessa extrema gränser. Ytterst handlar det om att VI inte vill se eller ha något som helst att göra DOM.

Den marknadsanpassade samhällsmodellen lyckas marginalisera människor genom konkurrens och inskränkta ekonomiska marginaler för välfärd.
Tryggheten utrotades och nu finns de obekväma och inte tillräckligt självgott uppblåsta människorna på gatan. I bästa fall finns tak över huvudetgaranti. Men den garantin var inte vänsterns.
Vänstern står i dessa fall för en rigid, motsägelsfylld och auktoritär människo- och samhällssyn. Vi ska bara tro och förlita oss på samhällsinstitutioner som sedan 15 - 20 år tillbaka visat att man tappat stinget och tillförlitligheten.
Det går inte att ha kvar samma mentala ramar när allt annat förändrats. Det är rentav korkat av vänstern att tro ngt sådant. Så antagligen förlorar vänstern detta val.
Moderaterna är segervissa. De lärde sig av förra valets nderlag, åtminstone i Stockholms stadshus.
Nu har Moderaterna stulit socialdemokraternas kompromisskoncept. De leder alla opinonsundersökningar. De hänvisar till den lilla och maktlösa människan. Den som alltid varit socialdemokratins och vänsterns trogna hästväljare.

Min gissning är att de går på pumpen. På samma sätt som sossarna gick på pumpen 1994 när de försökte bli mer moderata än moderaterna själva...

Det går inte att imitera. Det blir ett dödläge i morgon kväll.

AFTONBLADETS HAVERI

2006-05-28T18:38:00.000+02:00

Jag öppnar söksamlingen Nyligen av politiska bloggar (som jag brukar) och Jinge står som vanligt högt upp på listan. Jag läser hans senaste postning och upprörs verkligen.
Jinge har släppt fram ovanligt många kommentarer. Den ena mer upprörd än den andra.
Jag börjar också skriva en kommentar. Vill så gärna instämma i kören av kommentarer.
Budskapet är att Aftonbladet passerade alla äcklighetspärrar när man publicerade namn och bild på 13-åringen som såg bästa kompisen mördas och våldtas och dessutom nästan drabbades av samma öde själv.
En impuls inom mig själv fick mig att sudda ut min egen kommentar.
Efter några timmars funderande är jag beredd att påstå att Aftonbladets publicering inte är det värsta.
Det behövs ju inte mkt empati för att förstå den överlevande tjejen och hennes familj. Aftonbladet påstår att flickans familj tyckte att en publicering är okej.
Till alla kommentatorer på Jinges postning vill jag säga:
Varför är det så hemskt?
Att tjejen kan se sig själv på löpsedeln och i bild är det verkligen hemskast!
Hon beskrivs inte som hon gjort ngt brottsligt. Hon visas för att hon drabbats av en obeskrivlig tragedi.
När Jinge sätter maskeringslappar på hennes ansikte marginaliseras hon ännu mer. Det skulle kunna tolkas som om även hon är hopplöst förlorad!!!
Hon får uppmärksamhet, ja. I ett chocktillstånd ja! För att sälja tidningar ja...

Vid ordentlig eftertanke: So what? Vad kan bli värre!

Ska vi lyckligt lottade människor som inte denna gång drabbades av en ofattbar tragedi fördöma henne för att hon visas i sin tragedi???
Har hon dessuton UTNYTTJATS av en tidning?

Vad kan egentligen bli värre för denna tjej?
Tror inte jag kommer att känna igen henne om jag möter henne på stan!

Tänk om bloggare skulle slå ett slag för en bättre psykvård istället för att ytterligare traumatisera brottsoffer som dagens 13-åring?
Flyttar vi fokus genom att uppröras över personlig skandaljournalistik?
Det är äckligt av Aftonbladet, visst. Men det går att diskutera de mekanismer i samhället som inte tillräckligt motarbetar dessa tragedier!
Då gäller det att inte bluddra bort korten.
Jag upprördes som medlem i Vänsterpartiet över den exempellösa likgiltighet man visade över att kommunerna dumpade psykiatrimärkta pengar i andra hål i den kommunala budgeten. Vänsterpartiets nuvarande riksdagskandidater sket i psykiatrin.
Därför kommer jag aldrig att rösta på vänsterpartiet mer.
Sen kan man förstås från vänsterpartistbloggare uppröras över att kvällstidningar blåser upp extrema enskilda fall.
Så länge man skiter i enskilda fall från partiernas sida kommer det att kasta skuggor över hela vänsterns sociala agenda. Då kan det nog lätt slå över åt högerns individualism och lurendrejeri. När det gäller röster i valet vill säga. annars är det väl skit samma!

OM VÄNSTERMINISTRAR

2006-05-27T11:28:00.000+02:00

I gårdagens pappersupplaga av DN sägs att socialdemokratiska väljare vill ha ministrar från v i nästa regering.
Blogg-Jinge kommenterar saken så här.
Själv undrade jag varför DN blåste upp denna undersökning så stort på löpet? Man hade ju dessutom beställt undersökningen! Varför kan man faktiskt undra. Det handlar ju faktiskt inte om Flamman utan om Dagens väldigt liberala Nyheter..
Svaret kom från en kompis under fredagkvällen. Hon hade omedelbart genomskådat baktanken. Man vill förstås avskräcka sina läsare från att rösta på socialdemokraterna!
Det kan ju bli en röst på kommunister i regeringen!
Nu invänder säkert någon förnumstigt att detta är konspirationsteorier. Kanske! Men de är beskedliga sådana i jämförelse med Henrik Brors presentation, analys och kommentarer till denna undersökning.
Mätningen bestod av frågor till 1018 s-väljare! De fick svara på följande: "Om socialdemokraterna efter höstens val kommer i en situation där de behöver stöd för att bilda regering, är du då för eller emot att man bildar regering tillsammans med...vänsterpartiet, miljöpartiet, både vänsterpartiet och miljöpartiet."

Kan då svaret från 1018 väljare på en fråga om en framtida ännu ganska okänd situation verkligen ha så stor relevans i dag?
Det börjar bli dags att ifrågsätta statistik annat än som ett medel att försöka påverka och styra händelseutveckligen!

LANDSTINGETS SJÄLVMORD

2006-05-25T17:33:00.000+02:00

I onsdagens ABC-nyheter fanns ett inslag som fortfarande orsakar myrkryp på min näthinna. Såg och hörde jag verkligen rätt? (Denna fråga blir ju allt vanligare vid all mediekonsumtion) Men det brukar vara den politiska vinklingen i presentationen som förbryllar mest. Denna gång var det faktiskt de intervjuade själva som stod för den omvända världen.
Det var alltså en socialdemokratisk politiker som försvarade munkavleparagrafen.
En moderat landstingspolitiker ges utrymme att kritisera ofrihet och munkavlar. Han värnar om yttrandefrihet och personalens möjliget att kritisera och rapportera missförhållanden på arbetsplatsen!!
Jajamänsan sossar är järnhårda arbetsgivare som kräver total tystnad av sina anställda.
Den fråga som söker sitt svar i mitt socialistiska sinne är om detta verkligen är sant!
Jag väntar mig en protest eller dementi från vänsterns representanter i landstinget!
Borde de inte skrika högt att detta är lögn och förbannad dikt!
Eller?

ETT NÖDVÄNDIGT FÖRTYDLIGANDE

2006-05-23T23:02:00.000+02:00

Det finns givetvis många skäl att ställa G.Persson till svars för tillståndet i skolan.
Han var ansvarig för kommunaliseringen av skolan. Den gjorde ingenting bättre. Speciellt inte för de anställda. Men de exempellöst fega kommunpolitikerna har de facto lika stor makt över skolans lokala status. Om de i sin tur avhänder sig allt ansvar med hänvisning till GP och regeringen så är enda slutsatsen att besluts- och maktordningen inom den nationella politiska hierarkin är i behov av omedelbar revision.
Allt är inte ekonomi i skolan. Med den decentralisering av makt som nationella politiker svär sig fria med följer faktiskt en frihet för lokala skolledare att ta hänsyn till mänskliga behov hos både elever och anställda. De vågar oftast inte använda den makt de har. De skyller på ekonomi och Göran Persson.
Det kan förstås finnas informella outtalade makthierarkier som gör att avvikande och mänskligt beteende och ledarskap blir utfryst och hopplöst marginaliserat?
Ingen kan väl på allvar tro att mobbning och våld i skolan skulle vara något annat än det barnen lärt sig av sina vuxna "ledare", både i skolan och hemmavid...

EN OROLIG POLITIKER OCH STATSMINISTER

2006-05-23T22:22:00.000+02:00

Vad kan Aftonbladets redigerare tänkas mena när de kombinerar denna rubrik och bild med varandra.

Är detta verkligen en orolig människa?

Märker att jag själv går i fällan. Kombinationen av texten och bilden får mig att spy galla över Persson.
Men sannolikt tänkte han inte på skolan och dess problem när denna bild togs!
Hur lättmanipulerade är inte de flesta av oss. Kan någon motstå budskapet i denna informationsförmedling? Gör den rättvisa åt vare sig G. Persson eller skolan?

DEMOKRATI OCH FÖRTROENDEKAPITAL

2006-05-22T19:30:00.000+02:00

I Stockholm har vi stadsdelsnämnder. Det är s, v och mp som drev igenom detta och med dårars envishet vill ha dem kvar. Moderaterna var emot dessa nämnder från första början och fortfarande. Övriga borgerliga partier vacklar i frågan.
Moderaterna är det största partiet i Stockholm. Större än vänsterblocket sammantaget.
Sossar, vänsterpartister och miljöpartister tycker fortfarande att det är bra med stadsdelsnämnder. Säkert medger man att det finns vissa brister, men sammantaget är de bra, sett med politikers självtillräckliga ögon. Vill säga minsta lilla lokalpolitiker anser sig ha större övergripande helhetssyn än alla dessa medborgare som bråkar om enstaka frågar.
Vänstermajoriteten tror att medborgarna inte bryr sig om organisationsfrågor i sina detaljer. De tycker oreserverat att stockholmarna ska vara glada över stadsdelsnämndernas närhet. Människor tillåts gå på öppna nämndmöten och tala om för politikerna där vad de tycker och önskar. Sedan gör nämnden en värdering av folkopinionen. (Som i sin tur oftast är 1 -5 personer berörda av ett aktuellt beslut). Nämnden i sin tur utgör oftast av en ordföranden som med järnhand härskar över både parti- koalititions- och oppositionskamrater. Oppositionen skriver förstås oftast ett eget reservations och alternativförslag till majoritetens och förvaltningens. Lite för formens skull.
Gentemot agressiva och desperata medborgare håller oftast politikerna ihop. Folket förstår ju inte. De uppskattar inte det otacksamma oavlönade arbetet som utförs. Det är inte sällan impopulära men nödvändiga beslut om nedskärningar. Sen tror folk dessutom att dessa missförstådda och orättfärdigt föraktade politiker kan blanda sig i det som tjänstemännen sysslar med. Även om de högre tjänstemännen skiter i vad politikerna svamlat ihop i sina policydokumet och politiska deklarationer vet de att ingen enda politiker vågar göra sig skyldig till minsterstyre.

Om någon orkat läsa hit, kan det knappast förvåna att moderaterna leder och sannolikt tar över Stockholms politiska styre.
Vi vänstermänniskor tvingas vara vittnen till hur en ideologisk representation tror att organisationsfrågor inte intresserar "gemene" väljare och medborgare.
Nä, men resultaten av denna organisation möter stockholmarna dagligen.
Shit också!

OM ALLT MAN INTE VISSTE

2006-05-19T20:48:00.000+02:00

Det är rätt mycket man inte visste. Men ändå bör man göra avbön för det!

Kommunisterna som trodde på det klasslösa samhället visste inte alltid hur det såg ut i Stalins Gulag precis just när det ägde rum, inte omfattningen av terror och grymhet.
Det fanns tyska människor under andra världskriget vägg i vägg med koncentrationslägren som faktiskt uppriktigt inte visste att man gasade ihjäl människor. Det var svårt att tro. Att vägra tro är en psykologisk mekanism som har sina rationella poänger.

Ändå kan historiker och inte minst propagandister av alla de slag decennier efteråt komma att avkräva individerna allt det minsann borde ha vetat. De var fega skitmänniskor den gången som inte protesterade. Men de har förstås chansen att be om ursäkt idag! Och återkomma till den borgerliga familjens alla överlägsna fördelar och "kloka" mittenfåror.
Vänsterextremisterna från 1968 har bett om ursäkt och sitter hos högerextremisterna på Timbro idag. Åtminstone några av dem. Andra håller sig skamset till mittenliberalerna Folkpartiet eller Centerpartiet.

Men undrar vad det är vi borde veta nu som vi inte riktigt vet?
Vad kommer att läggas oss till last om 20-30 år? Kommer dagens 20-30-åringar att grillas i framtidens mediecirkus och avkrävas avbön för att de inte stoppade pensionsreformen, ozonlagret,psykiatrireformen, friskolorna eller vad då? Kommer USA-kramarna att dömas av historien för Irakkriget, Guantanama eller vad då?
Vad är det vi egentligen borde veta nu?! Som inte rätt många egentligen vet!
Eller finns det något väsentligt ingen vet just nu?

OM VALET OCH BLOGGEN

2006-05-18T21:42:00.001+02:00

En gammal klasskompis från bibliotekarieutbildningen uttalar sig i Svd.
Bloggen kan påverka valet, säger han.
Då sätter jag mig ner och påverkar.

Dilemmat för fler människor än mig är att scenariot med borgerlig regering lokalt och nationellt är fasansfullt och otänkbart men ändå är inte alternativet med nuvarande vänsterkoalition riktigt möjligt att stödja med sin röst.
Politikens kris kan knappast illustreras tydligare än som så.

Trots idogt letande på alla politiska bloggar har jag inte hittat någon annan blogg än min egen som försöker stärka vänstern genom att skoningslöst kritisera den.

Vänsterns största problem är trovärdigheten. Borgarna skulle vara ofarliga och ointressanta för en majoritet av väljare om bara vänstern hade större överenstämmelse mellan sin teori och praktik. Detta trots medieindustrins gigantiska draghjälp och högervridning.

Men idag blev det genast lättare, tack vare detta.

Nu sparkar jag inte längre på någon som ligger. Nu leder vänstern opinonen. En sådan TEMO-manipulation är förstås inte på något sätt en garanti för valutgången.
Det är vi vankelmodiga väljare, på marginalen och på väg attt bojkotta den illusoriska demokratin som avgör. Antingen genom att skita i röstningen eller genom att rösta alldeles oväntat häpnadsväckande off alla väntade, förutspådda och etablerade partier.
Valet blir rysansvärt spännande!

FRÅN ÅDALEN TILL NU

2006-05-14T18:00:00.000+02:00

En blåsig cykeltur slutade vid la Mano, vill säga monumentet över Sveriges och övriga frivilliga och stupade i spanska inbördeskriget. Där höll vänsterpartiet högtidsstund för de skjutna i Ådalen. Det är 75 år sedan svensk militär skjöt och dödade 5 människor. En av musikerna i blåsorkestern förhindrade den gången ett större blodbad genom att blåsa Eld upphör i sitt instrument. Han förstod att militären fått fnatt. Som de pavlovska hundar militärer vanligtvis är lystrade de förstås till betingningen. Den mannen och musikern förtjänar absolut lite postum uppmärksamhet.
Sen är kopplingen inte helt långsökt då det gäller den kära gamla klasskampen och arbetsrätten.
Det historiska patoset kan antagligen bara ett parti som vänsterpartiet och dess veteraner känna och uppleva. Att socialdemokraterna i sedvanlig maktfullkomlighet vill paradera på plats och utesluta vänsterpartiet nämndes förstås. Lilla svansvänstern blir plötsligt inte rumsren i en historisk ceremoni. Man kan skylla på valår eller annat.
Men de röda flaggorna och den tysta minuten för skjutna arbetare var osentimental.
Enighet efterlystes men det mesta är historia.
Den parlamentariska kampen som fördes under första halvan av 1900-talet, mellan arbetarklass och arbetsgivare, mellan liberaler och höger och mellan kommunister och socialdemokrater eller mellan revisionister och reformister den består givetvis.
Men det är nya konstellationer som gäller idag.
Inte minst kändes det en aning skrattretande att se vänsterpartistiska
kommunpolitiker sörja skjutna arbetare för 75 år sedan.
I dagens offentliga sektor är vänsterpartiet arbetsgivare. De skjuter inte anställda arbetare. Men inte bryr de sig om arbetsrätt eller den fackliga solidaritet som låg till grund för skotten i Ådalen eller dagens arbetsrättsliga stridsfrågor.
Nog infinner sig hyckleriet och löjligheten under vänsterpartiets lilla manifestation. Samtidigt vore det förstås ännu värre om inte ens vänsterpartiet låtsades att man stod på arbetarnas sida.
Retorik kan ha en mening alldeles oavsett den reella verkligheten. Antagligen börjar all förändring med retorik.
Frågan är hur stor klyftan och klyftorna måste bli, mellan "klasser" och mellan retorik och praktik. Först då visar det sig vilka metoder som finns att välja mellan...

TV I GÅR

2006-05-03T19:42:00.000+02:00

Halvt sovande råkade jag lyssna på TV-programmet Debatt igår. Man speglade sig själv i den sedvanliga narcissistiska offentlighets-hysterin. Man debatterade alltså debattprogrammen!!!
En fd. debattprogramledare, en TV-kritiker och en mkt etablerad och gravt överskattad författare satt i en panel. De skulle diskutera sig själva, bedriva ngn slags hjärtskärande intellektuell onani framför de stackars svenska människor som inte orkar slå av TV:n en vanlig tisdag kväll.
De gavs alla utrymme för sina egon och sina hjärtefrågor.
Det riktigt svåra är ändå författaren! Han hade i sina unga år fått praktisera på TV och lyckats samla dåvarande statsministern Palme och den då fortfarande levande författarlegenden Wilhelm Moberg.
De beskrevs alla som enastående hjältar och legender.
Så fick vi se en "det var bättre förr"-historia"! När den numera vithårige författaren i sin glans dagar hade samlat Palme och W Moberg i samma TV-studio!!
Idag trettio år senare betraktas det som TV-historia, som ngt enastående unikt! En gammal desillusionerad gubbe som en gång var författarsamvete! Absolut otvetydigt.

Ingenting av allt detta skulle ha stört mig om inte samme panel-författare tidigare berättat om hur outhärdligt det är att lyssna till Ring P1 när man kör in till stan vid 9-1o-tiden på morgonen, i vår nutida vardag. Föraktet för de inringande människorna var så där oförblommerat definitivt och oförsonligt. Han beskrev dem som jobbigt outhärdliga "RÄTTSHAVERISTER", alla de där som kommer fram genom telefonslussen...Som i sin tur slussas av radioanställda...

Sedan fick man se hur det skulle se ut om redaktionen för Debatt i maj 2006 och de deltagande i samma program kunde tänkas gilla det hela.
En ung författare med svart hår stället för vitt (som idag) skule sitta och stamma någon gång i slutet av 1970-talet medan en åldrande W Moberg faktiskt bara pratar som en nutida RÄTTSHAVERIST...Han babblar på om en artikel i Svd.
En vital Olof Palme gör pyttipanna av den gamle fule gubben som ändå något decennium tidigare skrivit oförgömlig svensk litteratur.

Idag maj 2006 finner TV mödan värt att gräva fram aktaliteter från 30 år tillbaka!

Vad är budskapet?

Samhällskritik är en TV-vara? Den ska skötas av proffs! Av debattledare, författare och kritiker som är tillräckligt omskrivna och kända - absolut det enda som krävs - för att beredas utrymme. Talang, uttrycksförmåga och budskap undanbedes!

Här handlar det bara om idioti och folkförakt förklädd till ordsvada!

Det som kändiseliten gottade sig åt var den där koden: Vi som är kända och etablrade kan var hur mediokra och undermåliga som helst. Eftersom vi har ett NAMN får vi alltid plats! Om vi säger något är det superintressant! Säger någon okänd samma sak men bättre formulerat och underbyggt är det fortfarande tveksamt "rättshaveristiskt".

Det där måste vi alla leva med. Så har de alltid varit!

Kan möjligen bloggen ändra på något?

I STOCKHOLM RÄCKER DET INTE

2006-05-01T19:24:00.000+02:00

Så är årets första maj över. Det var mycket folk i Kungsan men inte räcker det för att hindra borgarna från majoritet i Stockholms stadshus efter valet!? Det var glesare än förr om åren...åtminstone kändes det så...
Den lysande talaren Ohly gav förstås en sammanfattning av läget som ingen vänstermänniska kan ha några invändningar emot.
Men politiken drivs inte från talarstolar. Den drivs knappast ens av politiker. Vad dessa gör kan av alltför många människor närmast upplevas som en drift. De driver med oss. De menar inte ett jota av vad de säger!
Göran Greider skriver om det i Aftonbladet. På samma tidnings ledar sida ger man däremot prov på den illusoriska retoriken. Ett gäng ledarskribenter spånar om frasen ALLA SKA MED. Till absolut intet förpliktande ger dessa opinionsbildare legitimitet åt ett slags bedrägeri! Den där tanken om att ALLA SKA MED är rätt oemotståndlig. Det finns rätt många som ingen vill ha med sig, varken vänstern eller borgerligheten.
I samma Aftonblaska på debattsidan skriver Dogge om dem och det. Om en verklighet som är långt borta från politikens skenmanövrar. Så i denna 1:a maj-upplaga av denna förfärliga tidning fanns ändå en slags skildring av verklgheten...Sällsynt värre

POLITISK HUMOR

2006-04-13T23:07:00.000+02:00

Medan jag tittar på dokumentären om HAMMAREN OCH SKÄMTET i Svt råkar jag hamna på denna blogg.
TV-programmet var hur intressant som helst. Om man hatar kommunismen för dess ofrihet och förtryck eller för att man bara ÄLSKAR att äga skulle man ändå kunna sakna kommunismen för humorn som faktiskt genererades.
När vi idag är så fria att alltför många slipper både arbete och tak över huvudet ibland kan det ju vara svårt att hitta glädjeämnen.
Jag slogs av tanken att nyliberalismens era inte har hittat någon riktigt seriös humornivå för sina konsumenter. Skräpkommersialismen har snart nått sin kontraproduktiva höjdpunkt. Även de medverkande har snart fått nog av dokussåpor och en idiotexibitionistisk exploatering. Men hur skämtar man idag?
Som Paggan for president till exempel!

ATT ÄGA FRÅGOR

2006-04-04T20:03:00.000+02:00

Hörde nyss på ABC Nackas kommunalråd prata om att "äga frågan"! Jag har hört Billström, tjänstemän och andra vänsterpolitiker prata med samma vokabulär. Politiker och tjänstemän ÄGER frågor som har med offentlig sektor att göra. Det är en sån där jargong som lätt sprider sig i "branchen"...i ägandebranschen, kanske att äga utan att äga!?
Frågan är vad detta språkbruk egentligen står för? De - politikerna och tjänstemännen - verkar rätt nöjda med att ÄGA! Men de som de ÄGER är ju vad alla äger. De reella ägarna, medborgarna, folket, väljarna - kan bara blanda sig i en gång vart fjärde år. När det är allmänna val, som nu snart till hösten!
I mellanvalstiden härskar tjänstemanna-ÄGARNA helt utan insyn och kontroll. Om politikerna skulle komma på idén att kolla upp hur de falska ägarna eller tjänstemännen utför sina uppdrag, blir de snabbt nedtystade eller utmanövrerade av kollegor. Då detaljstyr man eller ännu värre bedriver man Ministerstyre. Det vill ingen politiker göra sig skyldig till. Alltså låter man tjänstemän göra precis vad de vill, utan minsta lilla hot om revision eller kontroll.
Det har utvecklats en förvaltningskultur mellan politiker och tjänstemän. De bollar frågor mellan varandra och använder alltför ofta ordet ÄGER. - "Ja men det är ju inte vi som äger frågan! De är ju de som äger frågan..." Hoha...
Om någon vänstermänniska händelsevis skulle läsa dessa rader skulle jag bli beskylld för att ha "gått på moderatpropaganda". Själv kan jag bara säga att vänstern BJUDER borgarna på väljarstöd och ÄGANDE. Bara genom att INTE blanda sig i hur politiken omsätts i handlig i offentliga verksamheter har man tagit första steget till politikerförakt och nedmontering av offentligt gemensamt ÄGANDE. Nu äger några självutnämnda uttolkare bland tjänstemän och politiker rent representativt. De ÄGER åt oss. De behandlar skattepengarna som om de ägde dem av egen kraft. Är det konstigt om en och annan alltmer lutar åt att tvättäkta privat och personligt ÄGANDE är mera klart, om än inte särskilt bra...Nog kunde vänstern tänka mer på detta dilemma om det inte ska gå åt pipsvängen till hösten...
Opinionsmätningarna kan vi strunta i. Man kan ÄGA opinionsmätningar också...

SOSSARS MEDIETÄNKANDE

2006-04-04T18:33:00.000+02:00

Jonas Morian gör reklam för ett möte som ska diskutera mediepolitik. Sossar hade visst en slogan i stil med ALLA SKA MED!
Sossen Morian är faktiskt helt sagolikt befriande när han utan vidare deklarerar att han inte alls tycker att alla ska med. Björn Elmbrant och Maria-Pia Boethius t.ex. borde inte vara med när det ska pratas mediepolitik. Men den gode Morian offrar sig och ställer upp TROTS att dessa "usual suspects" kommer att deltaga. Så storsint och demokratiskt minsann. Måntro sossarna övertygar i sin mediala och demagogiska politik!

Fy på sig eller ska vi välkomna klarspråket! Vet folk snart var sossar står eller bara var Morian står?

VÄLFÄRDSSTATEN OCH POLITIKEN

2006-04-02T20:03:00.000+02:00

Idag hade Upprop för gemensam välfärd seminarium i Stockholm. Meningen var att utveckla nätverk som i sin tur är tänkt att påverka politiker inför höstens val.
Som inspirationskällor fanns Asbjörn Wahl och Lena Sundström på plats. Asbjörn Wahl redogjorde för ett norskt nätverk som jobbat effektivt och målmedvetet för att vrida makten från marknaden tillbaka till politiken. Det verkar inte osannolikt att den nuvarande vänsterregeringen i Norge på vissa plan är ett resultat av detta norska oppror...
Lena Sundström som i en bok beskrivit absurditeten i Göran Perssons avregleringspolitik lyckades också med många träffsäkra poänger klargöra hur marknadstänkandet överrumplat och lurat oss alla in i minsta trygghetsatom. När elmarknaden släpptes loss och pensionssystemet länkades till en nervös och labil aktiemarknad blev vi alla förvirrade, svikna och totalt akterseglade.
Attac och andra nätverk har gjort försök under de senaste åren att lyfta fram frågorna.
En aktivist från Norrköping redogjorde för hur man lyckats få till stånd så pass mycket dialog med de lokala politikerna att vattenprivatiseringen är på väg tillbaka till offentlig regi!

Diskussionen om hur man ska bedriva detta viktigaste tänkbara opinionsarbete visar på samma historiska skiljelinjer som alltid funnits.
Ska man ge sig in i parlamentariskt kompromissande och i vilken utsträckning!
Ska man kritisera sossarna och ändå rösta på dem därför att det inte finns några alternativ?

Vänsterpartiet har valt. De sneglar mer än någonsin västerut och hoppas på att svenska människor ska tänka som de norska. Man hoppas på ministerposter precis som SV fått i Norge.

För mig som bott i Norge blir detta konstigt. Länder har olika historiska traditioner. Alla gemensamma nämnare till trots finns det skillnader.
Det kan vara tecken på en "nationell" identitetskris när man så oreflekterat önsketänker. (Som den svenska vänstern gör.)
Norrmännen har en nationell identitet byggd på helt andra upprorsanor än de svenska.
Norge har oljepengar i överflöd. De är inte medlemmar i EU.
Allt detta är viktiga skillnader. Det finns flera.

Se bara på dessa inslag från Asbjörn Wahls redogörelse från norsk samhällsdebatt. Man pratar där om BRUTALISERINGEN av arbetslivet.
I Sverige sägs inte mycket om det. Här förföljer mediedrakar de som slagits ut från arbetsmarknaden. De arbetslösa och sjuka traumatiseras av både journalismen och ledande svenska politiker. Man redogör aldrig för orsaker till utslagning. Det är hela tiden underförstått att det handlar om individuella tillkortakommanden. Partiledare från Ohly till Reinfelt tävlar om att skuldbelägga arbetslösa (det är ett fruktansvärt öde!?) och gör inga ansträngningar att analysera orsak och verkan-eller verkan och orsak. Man vill ha dock olika nivåer i allmänna försäkringssystem!
Och så vill man från svenska vänsterpolitikers sida importera Norges lösningar, men hoppa över norska motståndsrörelsens skarpa analys!
Min pessimistiska prognos är att det straffar sig både för svensk parlamentarisk och utomparlamentarisk vänster. Som vanligt hoppas jag att jag har fel!

ALMEDALEN SO WHAT

2006-03-31T23:13:00.000+02:00

Av en tillfälighet hörde jag Marita Ulvskog i Almedalen förra sommaren 2005.
Hon hade inte alls lika många och lika entusiastiska åhörare som Fredrik R. hade i samma Almedal!
Men hon lovade en sak i sitt tal. Hon lovade lyssna till Rörelsen. Hon lovade åka runt, ända till Täby och lyssna till hur folk har det där! I den moderata fiendens näste!

Jag påmindes om Marita Ulvskogs tal när jag läste Morians och Ljungkvists förhandsreklam för 2006:s Almedalsvecka.
Där samlas makten. Den politiska och den än mer osmakliga tredje statsmakten.
Kanske tror de själva fortfarande att de har något slags opinonsbildarföreträde. Det kan ju tänkas att de har. Kanske är det mysigt att samlas och dricka lite öl och gynna Visby kommuns turistnäring. Att Tv och radio rapporterar kan man ju alltid vara övertygad om!
Om en borgerlig partiledare (eller föralldel vänsterledare) sagt något extraordinärt korkat och ogenomtänkt rapporteras det i Riksmedia en gång i timmen hela Almedalsveckan igenom.

Jag blev riktigt uppmuntrad dock när jag berättade för några bekanta boende norr om Stockholm att jag lyssnat på Ulvskog i Almedalen. So what? De hade inte hört Ekots rapportering och gav rätt mycket fan i media och politiketablissemangets gotländska ölnepotism!

Dessutom finns det en ALTERNATIV POLTIKERVECKA för den som av en tillfällighet råkar befinna sig på Gotland sommaren 2006!

Jag säger bara Lyssna till Rörelsen, eller?

RÖDA RAKETER SKJUTER PYSBOMBER

2006-03-31T21:37:00.001+02:00

Nu har RÖDA RAKETER gjort det igen. Den likaledes påläste ALI ESBATI hänger på propagandapunkan.
De skriver om Stockholmsvänsterns förslag till kostnadsfri förskola.

Röda Raketer och Eli Esbati är superintressanta bloggare på vänsterkanten. Röda Raketer har en blogg med historisk kunskap och även intressant bildpublishing och smått lustiga ljudeffekter i sin politiska blogggärning.
Ali Esbati är en intellektuell vänsterbloggare som har rätt i 98 procent av sina postningar.
Vet inte om det är närheten till karriärpolitiken eller om det är avsaknad av personlig erfarenhet som gör att man slår på stora trumman för kostnadsfri förskola utan vidare förklaring...
Har varken Esbati eller Röda Raketer några egna barn i Stockholms kommuns barnomsorg?

Själv skulle jag betala rätt mycket för att - vad beträffar barn och skola bo i det gamla Sovjet!
Det är absolut inget fel på kostnadsfri förskola. Med eller utan sovjetiska förebilder. Welcome!

Men nu har Vänsterpartiet valt parlamentariskt kompromissande. Ibland beklagar man att det inte gick att få igenom vänsterpartiets politik pga. svagt parlamentariskt stöd. Men man har i alla fall räddat folket och landet från något ännu värre fullbordande av högerns skräckscenarion!
Så ursäktar man sig ofta inför besvikna medlemmar och sympatisörer.
Det ligger också i parlamentariskt kompromissande att prioritera! I valtider ska man skrika med mediehysteriska övertoner.
Under mitt medlemskap i Vänsterpartiet under hela nedrustnings-90-talet var det mest smärtsamma att uppleva ignoransen för de utsatta. Men det var inte enbart barnen som försummades då. Och när partiet offrade solidaritet med de utsatta för att bli betrodd samarbetspartner av sossar i kommuner, landsting och riksdag, då blev det nog mest förakt för politik och parlamentarism som blev resultatet.
Alla skickliga vänsterpartipolitiker och bloggare till trots blev det synliga resultatet magert.

Som av en tillfälighet råkar detta sammanfalla med att marknadstänkande och högerpolitik vunnit genomslag i medieindustri, i politiska församlingar och inte minst hos människor. Tyvärr har högerretorik slagit igenom hos folk som egentligen förlorar på den. Lågavlönade, arbetslösa, trasproletärer och andra marginaliserade människor kan frestas av det minimalistiska nyttighetstänkandet. Varför betala skatt till onödiga institutioner när det blöder i andra delar av "vår gemensamma sektor"??
Detta är vänsterns aktuella Akilleshäl?
Tänker man i Stockholm schabbla bort vänsterpolitiken igen?

Valfläsk med avgiftsfri förskola? Medan barnen i den redan avgiftsbelagda skolan inte alls har det bra? Den skolan är ingen bra Sovjetskola ens en gång!

Barnen i Stockholms skolor behöver bättre villkor. Alltså en bättre politisk organisation som gör det möjligt för anställda och så kallade brukare - eller tyvärr kunder - att påverka villkoren!?
Nu tänker vänsterpartiet bara haka på den lättaste vägen? Bjuda borgarna på chansen att sopa golvet på marginalen, med aningen oerfarna och orealistiska vänsterpolitiker?

Varför kan inte Röda raketer och Esbati arbeta för en offentlig sektor som förenar både retorik och verklighet?

Tror man hos vänsterpartiets valstrateger att det finns så många barnfamiljer i Stockholm att man numerärt kan vinna genom att bortse från de andra?

TORSDAG ÄR NYHETSDAG

2006-03-30T20:19:00.000+02:00

På torsdagar kommer både FLAMMAN och INTERNATIONALEN. Det är en nödvändig komplettering och försvar. Ett av många försök i vardagen att värja sig mot drakarnas hjärntvätt. Vill säga de fyras tidningsgäng; DN, SVD, AB och EXPRESSEN.
Det finns intressanta artiklar och ofta vinklingar i dessa vänster-torsdagstidningar. På lördag kommer dessutom STOCKHOLMS FRIA TIDNING som en liten nyhetsdessert. Men tyvärr är dessa små andningshål helt otillräckliga. Det måste till ännu mera Moteld. Nu när Valborg närmar sig är det dags att mobilisera mot tidningsindustrin.
Herregud tänk om Expressens Hagaman är helt fel person! Tänk om Aftonblaskan bara gått några steg för långt igen trots att man inte brukar göra det ...så ofta. Tänk om även obotliga liberaler och och konservativa blivit less på DN:s och SVD:s pissljumma och tämligen intetsägande smörja till nyetsförmedling. Tänk om konsensus inte längre är grejen. Tänk om folk vill läsa om riktigt passionerade , extrema och framförallt ocensurerade nyheter. Så där fritt och alldeles utan sneglingar mot upplagestatistik och referat i dagens EKO. Eller för den delen det helt förutsägbara RAPPORT och AKTUELLT.
Herregud tänk om det fanns något intressant att lyssna på och läsa i svensk journalistik!
Tänk om Erika Bjerström och KG Bergström kunde hamna på arbetsförmedlingens skriva CV-kurser och beskriva " vem man är och vad man egentligen tycker"- kurser. För alla dem som verkligen undrar vad journalister är för slags varelser. Är de från närmaste eller väldigt avlägsna rymden?
I dag behövs det inga samhällsomstörtare, revolutionärer eller människor som kan utgöra riktiga varningsklockor. Vi kan bara drömma om och längta efter en journalistik eller nyhetsrapportering värd sitt namn. Utopia!

VAD ÄR TOKMOTARE

2006-03-26T22:13:00.000+02:00

Mästerbloggaren Jinge har skrivit om tokmotare, poker och högerregering. Måste bekänna att det inte räcker med Jinges kommentarsutrymme för att ställa mina frågor och kommentera tankegångarna.

Det är speciellt en mening som stör mig i Jinges lilla postanalys om tillståndet i nationen. Jinge skriver: "Då blir det individualismen och mammon som sätts i högsätet"...Med "då" menas förstås vad som händer när högern sannolikt vinner höstens val.
Men den etablerade vänstern ser hellre bakåt ideologiskt sett. Man saknar med all rätt Folkhemmets jämlikhet och trygghet.
När det gäller ekonomin däremot släpper man utan protester fram marknaden. Marknadsfundamentalismen har slagit rot i oss alla tack vare mediernas medvetandeindustri.
Sossar och vänsterpartister har de senaste 15 åren spelat rollen av städgumma åt nyliberalerna i den parlamentariska låssavärlden.
Nu går vänstern till val på att försöka återerövra något av den relativa demokratin och tryggheten fram till 80-talet och symbol-Palmes mystiska frånfälle.
Vänsterpartiet vill bli det som sossarna var på 50- och 60-talet. Sossarna vill förena marknadsideologi och parlamentarisk maktpolitik. De är beredda att släppa ifrån sig olönsamma konkurrensområden. Samtidigt som man förvandlar offentlig sektor till låssasföretag.
Opinionsbildning, politisk filosofisk debatt och/eller politisk kraft och markering det är saker som varken v eller s ägnar minsta uppmärksamhet åt.
Ännu vet vi inte om medieindustrin verkligen speglar "folkdjupen". Sifo har hittils indikerat att propaganda segrar över erfarenheten. Vill säga alltfler av missgynnade medborgare föraktar politikspelet och röstskolkar. Just alla de som behöver vänsterpolitik. De bleka vänstertyper som sitter kvar i riksdag och andra karriärforum, ja de ägnar sig åt interna maktkamper med varandra. Där har konkurrenstänkandet förenat vänsterns historiska dilemma med modernt modernt marknadsstänkande.

Men varför kan man inte bara stjäla individulismen från högern?
Moderaterna tror sig vinna i höst genom att man lagt beslag på traditionella arbetardygder. Hederliga arbetare som sköter sitt jobb ska fan inte behöva betala skatt för slashasar?! TYP

Men många av oss vet att marknaden inte tillhandahåller lika chans för alla. Nyliberalismen har urholkat möljigheten för den som vill "försörja sig själv"!

Jinge! Individualism är inte förenligt med mammon. Om vänstern förenade individualismen med den ohjälpliga "frihet" som hittils lurat oss, då skulle skam gå på torra land. Om vi förenade individualism med socialt ansvarstagande? Varför inte höga skatter och en offentlig sektor vi kan lita på, inte asfega politiker och byxrädda tjänstemän som bara avvaktar nästa val!
Att folk spelar poker istället för att fördjupa sig i de gamla skiljelinjerna är bara underkänt till vänsterns förtroendevalda och absolut inget annat. Och sen kan ju alternativa bloggar konkurrera med Aftonblaskans kultursida om att att vara precis lagom i mitten av allt. Precis lagom emot USA:s imperialism i Irak och mot alla vänsterextrema "rättshaverister" som tar politiken och rättvisan på allvar.

Som sagt nu brinner det i knutarna!

Vänstern kan klara sig med hjälp av retorik på riksplanet.

I Stockholm är det dessvärre kört. Där har vänstern schabblat bort sig.

Nu går jag och spelar poker!

TÄNK SKOLA

2006-03-26T18:23:00.000+02:00

Tänk skola och sedan Jan Björklund, den folkpartistiske fuhrern som efterfrågar ordning och reda i skolvärlden. Nu är han ute och lovar igen.
Vilka slutsatser kan en villrådig väljare dra inför höstens val? Skulle det bli bättre för de handikappade, de mobbade och de underpriviligerade om det blir ny och borgerlig regering och ny skolminister?
Uppriktigt sagt tror nog inte ens Björklund själv på det. Det kanske vore osmart att uttrycka sig ärligt inför valet. Fast visst vore det skönt att höra honom säga att nu ska skolorna rensas bort från lågpresterande, stökiga, missanpassade, tjejer och invandrare.
Att detta sker under omtankens förevändning, att det skulle handla om att se de utsattas behov, nä det tror absolut inte borgarna och DN på?!
Hur kan väljarna tänkas reagera? Visst, för den som inte tänker alltför långt kan retorik sannolikt påverka en och annan på marginalen. Inga kepsar och mobiler och omsorg och gränssättande för mobbarna, härligt och halleluja!
Men de som jobbar i skolan eller har barn där har säkert insett att skolministrar och skolpolitiker övehuvudtaget spelar liten roll. Ansvaret för skolan delegeras, decentraliseras i allt högre utsträckning. Enskilda rektorer betros med allt fler och snabbt utökande befogenheter. På det viset slipper politiken och politiker allt ansvar, förutom det retoriska mediespelet. Den som skapar en annan verklighet än den som människor ser i sitt dagliga liv.
Om någon minns hur skolborgarrådet Jan Björklund hanterade Stockholms skolor när han var ansvarigt skolborgarråd i Stockholm för ungefär 5 år sedan, den låter inte skolpolitiken bli det som leder till regimskifte...Men det finns ju andra frågor som en och annan kan låta sig luras av.

STOCKHOLMSVÄNSTERN

2006-03-17T18:15:00.000+01:00

Ett gammalt borgarråd från vänsterpartiet får spaltutrymme i dagens Aftonblaska! Tror att han (i dagens vänsterpartiledning) är avfärdad som tillhörande vägval vänster! Men det han skriver idag är okontroversiellt. Det är nästan banalt i sin självklarhet!
Det blir ju synnerligen pinsamt när en av vänsterns nya traditionalister tvärtom fösöker tona ner orimligheten - nämligen den för övrigt kloka Ali Esbati?
Esbati har förstås rätt i sak, men förringar ändå det faktum att det är skattepengar som finansierar paret Persson och Anitra? Tycker Ali att det är lite ursäktligt eftersom paret vill köra LITE fördelningspolitk? Att paret Anitra Perssons varumärke borgar för några högre procents trygghet än borgaralliansen betyder inte att den enorma majoriten av UTSATTA människor i dagens Sverige kompromissar med rättvisetanken i samma grad som dagens Vänsterparti gör?
Varför i hela världen skulle de utslagna och marginaliserade människorna i dagens svenska samhälle hysa förtroende för och tro att vänsterpartiet är villiga att kämpa för deras sak när de går ut med att i första hand vilja ha ministerposter i nästa regering? Och mästerbloggaren Esbati himself kompromissar med sitt hjärta och sin Gramscisjäl för att passa in i riksdagsvänsterns förvirrat glassiga gäng. De vill kompromissa bort sig i retoriken. Och partiets interna populistiska hierarki! Som de gärna och ofta kastar mot folket i sant parlamentarisk lättköpt anda.
Oj, vilken backlash jag förutspår för dem! Själv röstar jag på Socialistiska partiet. By the way...

NÄ FY FAN

2006-03-15T20:02:00.000+01:00

Nu har jag väl ändå gått för långt med lilla vänsterpartiet? Jag kritiserar och förföljer dem verbalt. I ett läge då vänstern måste stärkas i det stora hela väljer jag att blogga kritik mot den parlamentariska vänstern...
Vi borde bekämpa högern, vi som inte gillar överheter och förtryck, klyftor och orimliga skillnader i status, inkomster och andra värden.
Men för helvete! Vänstern och vänsterpartiet idag förtjänar inget stöd. De försöker lura oss igen.
Inte i sin retorik. Men i Stockholm driver de borgarpolitik, sorry to say... Då vore det väl dumt att rösta på dem? Rösta på Socialistiska Partiet istället...
Om några dagar ska jag förklara närmare vad jag menar med dessa allvarliga anklagelser

LINDANSAREN OCH STOCKHOLM

2006-03-13T19:41:00.000+01:00

DN spår igen. Visserligen har borgarna och främst moderaterna backat i mätningarna. Men i Stockholm mindre än i övriga landet. DN påstår att det vore en statistisk sensation om inte borgarna vinner i Stockholm!
Jag fortsätter att skriva FÖR vänstern genom att kritisera dem!
Men just nu orkar jag inte berätta hela historien om hur vänstern hjälpte borgarna att stjäla (förlåt sälja ut) hyresrätterna i Stockholms innerstad.
Höstens val blir så personligt. Vinner borgarna måste jag köpa min lägenhet igen. Det tvingades jag göra för 8 år sedan. Vänstern i Stockholm orkade inte bekämpa girigheten den gången. Vänsterpartiet var ivrigare än sossarna på att hänga med marknaden den gången. De lätt räknade vänsterpartisterna valde personlig bekvämlighet framför politik och ideologi den gången.
Undrar hur kamraterna gör i den nu aktuella valrörelsen?
Som sagt mer intressant än någonsin både individuellt och kollektivt!

INTRESSANT OM KUBA

2006-03-13T19:20:00.000+01:00

En av de feminstiska vänsterbloggarna skriver intressant om Kuba! Ett resereportage värt uppmärksamhet! Trots min kritik av vänsterpartiet och alla dess representanter är denna berättelse i några delar precis exakt det som saknas i högernyheterna.
Frågorna om frihet visavi trygghet är så allmängiltiga att även de mest inpiskade högerfreaksen borde få sig en tankeställare!
Hanna L- skriver försiktigt och nyanserat om dessa frågor! Befriande ovanligt både på bloggen och i medvetandeindustrins tidningsfabrik! Hoppas hon skriver en bok på temat!

HELIGT INKOMSTBORTFALL

2006-03-12T19:19:00.000+01:00

Äntligen har jag hittat någon som kan formulera varför s och v inte längre kan betros med min röst. En inledare i Stockholms Fria tidning för bara en vecka sedan sätter huvudet på spiken.
Inkomstbortfallsprinicipen är inte längre så självklar som den kanske en gång var. Men hur sorgligt det än är finns inte vårt kära Folkhem kvar längre! Allt var ju i sanningens namn inte helt perfekt då heller!
Vänsterpartiet verkar nu vilja bli det socialdemokratiska parti som sap inte längre är.
Om jag försöker föreställa mig ett bemötande av artikeln i Stockholms Fria kan jag bara höra invändningen att legitimiteten för höga skatter eller skatter överhuvudtaget skulle försvinna om inte ersättningsnivåer ligger i procentuell proportion till tidigare inkomst. Vad har de fått denna föreställning från?
Eller också skulle vänsterpartisterna fnysa föraktligt åt något så flummigt och frihetligt!
Varför har man missat något så väsentligt som kanske skulle göra Vänstern starkare och inte fullt så splittrad i småbitar...?

KONSTRUKTIV VÄNSTERKRITIK

2006-03-12T11:39:00.000+01:00

Hur uttrycker man sig för att ha minsta lilla utsikt att bli lyssnad till? Under mina sju år som medlem i vänsterpartiet märkte jag en stor skillnad mellan fotfolk, nya medlemmar och de som blivit förtroendevalda av ett oftast väldigt litet antal besökande medlemmar. När representanten till stadsdelsnämnden och landstinget utsågs fanns det två röstande medlemmar närvarande. Det fanns två poster som skulle tillsättas. De fanns två kandidater. Så fanns det två röstande helt nya medlemmar som inte kände någon av kandidaterna. Naturligtvis är det inget konstigt med den proceduren. Det kan inte vara på något annat sätt egentligen. Det konstiga infinner sig senare, oftast när de demokratiskt förtroendevalda ska fatta besluten som senare ska implementeras av tjänstemän. Det är ju i den situationen som en partirepresentant förväntas lyssna, på både partikamrater och allmänhet.
Ett av skälen till att s, v och mp vill ha stadsdelsnämnder är att man tycker att de ökar närheten mellan medborgare och beslutsfattare!
När jag i mitten av 90-talet hade barn på dagis i Stockholm märkte föräldrarna att barngrupperna blivit alldeles för stora. Vi sökte upp ansvariga politiker i stadsdelsnämnden. Eftersom jag samtidigt var medlem i v-partiet hade jag förstås förväntat mig att min partikamrat skulle stödja oss föräldrar! Men hon hade blivit såååå god kompis med politikerkollgerorna i nämnden. Det var borgerlig majoritet på den tiden. Man upplevde de ilskna föräldrarna som "otäcka och hotfulla" och slöt sig samman i god korporativ anda. Vänsterpartisten i fråga hade inga egna barn och förde politikernas talan när hon hävdade att vi föräldrar fick finna oss i situationen för så var det överallt. Hon var ju då fritidspolitiker samtidigt som hon var anställd som tjänsteman - förlåt tjänstekvinna i kommunen!
När jag upptäckte den grad av förakt för politiker som faktiskt fanns och finns bland människor blev jag mycket oroad för politikens framtid. Tyckte rentav av att detta förakt i högsta grad borde intressera de aktiva politikerna! Åtminstone bland vänsterpolitiker, vars faktiska politik är beroende av trovärdighet.
Men jag måste ha uttryckt mig på fel sätt. För de var antingen helt ointresserade eller så blev de arga och tyckte att jag hade fel. Det finns minsann inte alls något förakt och de anställda har förtroende, minsann. Man blev förorättad, alldeles särskilt bland de som kommit halvlångt i karriärren. De som harvar i Stadshuset typ och inte kommit så högt upp. De var väldigt känsliga.
Nu tio år senare har jag märkt att småbarnsföräldrar kämpar med exakt samma frågor som för tio år sedan.
För fyra år sedan blev det en mycket knapp majoritet för s, v och mp. De hade gått till val på att bl.a. minska barngrupperna i förskolan. Med det blev si och så vilket man idag tvingas medge från vänstermajoritetens sida. Det förefaller inte troligt att politikerföraktet minskat?
Men hur dessa kommunpolitiker förmår lura sig själva år efter år är fascinerande!
Jag ska försöka redogöra för fler erfarenheter med tiden. Det kan vara så att man inte tänkt igenom sitt läge ordentligt. Att man prioriteterar sin egen bekvämlighet och organisation före en fungerande verksamhet? Kan det vara så att föraktet för politik och politiker är fullständigt självförvållat och välförtjänt? Tänker såsmåningom berätta när ingen jävla vänsterpartist ville höja ett finger för att stoppa utförsäljningen av hyresrätter i Stockholms innerstad! De hade viktigare saker för sig. Men det är svårt att tro på Tora som så gärna vill ha en lägenhet. Visserligen är väl Ung Vänster lite tuffare än Moderpartiet, men de lär inte tränga igenom kampen för ministerposter!

DE BORGERLIGA KOLLEKTIVISTERNA

2006-03-11T18:25:00.000+01:00

Kalle Larsson -vänsterpartiets formella vänsteralibi - påpekar äntligen Folkpartiets dubbelspel.
Det finns ju en viss risk att den borgerliga Alliansen inte vinner höstens riksdagsval. Då har Folkpartiet sin Plan B att gå ihop med sossarna istället. Så att Göran P. äntligen slipper v och mp!
Tja, det är ju inga ledarskribenter i borgarpressen som har fattat det ännu! Eller förlåt som har skrivit om det ännu!
Men sossarnas högerfront jobbar stenhårt i det tysta för denna mittenklimax av svek och falskhet.
De liberaler som tror på tolerans och frihet blir bottenlurade av folkpartiet.
De socialdemokrater som tror på solidaritet och jämlikhet kan se sig grundsvindlade av ett gammalt och trött parti.

Och lilla vänsterpartiet som vill ha ministerposter vid sidan av miljöpartiet för att kunna driva igenom några få bra saker TROTS ALLT, vad fan tänker dessa tanklösa arbetare i vingården?

Och vad tänker Maudan och Freddan som hade tänkt sig att driva borgerlig vinnarpolitik efter den här sossemakt- och högkonjunkturframgången? Då när bara transfererings och bidragsbattlande finns över till valrörelsen?

Är det någon mer än jag som lagt märke till hur högern vältrar sig i kollektiv utslätning och "äga äga och låga eller inga skatter-huliganerna" skriker sönder det offentliga rummet? Inte mycket individuell variation där inte!
Har någon annan märkt vilka individualister vänstern är? Alldeles särskilt i lilla vänsterpartiet?
De delar sig som de alltid gjort? Vägval vänster och någon vänsterpartist som blivit sur på en annan vänsterpartist och bildar "eget", nu inför valet? Eget företag, förlåt parti! Egen lista och utbrytarsamfund!
Tänk om bara vänstern kunde vara både frihetliga och individualistiska!
Och ännu mer kollektivistiskt eniga!
Då kunde högern nog hälsa hem och gräva ner sig!
Nu är det förvirrat!

VÄNSTERN OCH FRIHETEN

2006-03-07T21:03:00.000+01:00

Namnet på denna blogg bygger på en uppmaning av ingen mindre än Lars Ohly! Mitt allra sista möte hos vänsterpartiet innehöll ett anförande av Ohly himself. Han uppmanade medlemmarna i den lokala föreningen att fundera över begreppet frihet. Det var en ganska vettig uppmaning tyckte jag då och kan nästan tycka så fortfarande.
Mina funderingar ledde till att det definitivt inte gick att vara medlem i detta parti längre. Fast orsaken var inte mina funderingar utan vänsterpartiets agerande i kommun- och landstingspolitiken. Jag har skrivit så mycket om det på denna blogg att jag snart är trött på det. Det finns en massa vänsterbloggar som driver bra attacker mot högerpolitiken, den riktigt stora katstrofen som närmar sig till hösten om Alliansen vinner valet.
Men förvånansvärt många av dessa vänsterbloggar verkar inte vilja kännas vid det enkla faktum att en högerregering efter höstens val inte handlar om skicklig högerpolitik utan om vämjeligt oskicklig VÄNSTERPOLITIK!
Det är mitt enda fokus inför höstens val.
Men när man sen kritiserar sina "egna" löper man alltid risk att bli fullständigt ohörd. Man kan tigas ihjäl i bästa fall. I värsta fall får man någon fulstämpel som inte gör saken bättre...
Hur jag än vrider och vänder på det hela känns det ändå som en fråga om yttrandefrihet!
Den garanterar ju aldrig att man blir lyssnad på. Men när den försvunnit på det sätt som den gjort särskilt i offentlig sektor (där vänsterpartiet är ansvarig arbetsgivare) så blir det för all del bekvämt för politiker att plädera för den. Men i praktiken som arbetsgivare är det väldigt obekvämt att blanda sig i. Då släpper man hellre taget och låter det stanna vid KAMPEN för yttrandefrihet!
Det skulle ju kunna handla om en utveckling av friheten att yttra sig. Kanske lyssnandefrihet!
Det skulle kunna finnas substans i ord som demokrati.
Men vänsterpartiet har förverkat sitt trovärdighetsmandat hos både gamla väljare 0ch före detta medlemmar.
Trots att Ohly himself uppmanade till intellektuell reflexion över frihetsbegreppen går partiet nu till val på karriärsfrågor som ministerposter! I min hemkommun Stockholm uppträder för övrigt vänsterpartiets representanter i landsting och kommun betydligt mer korkat än de borgerliga politikerna. Det vill ju inte säga så lite!
Parollen om 200 000 nya jobb till offentlig sektor kan förhoppningsvis ge en eller annan röst men utan djupare analys av jobbens karaktär och ansvarstagande för de stora processerna finns till och med en risk för kontraproduktivt resultat.
Nu måste den utomparlamentariska vänstern ta över allt jävla VÄNSTERTOLKNINGSFÖRETRÄDE från lilla vänsterpartiet! Sorry Ohly!

GRAVT ÅTERFALL

2006-03-07T20:05:00.000+01:00

I flera dagar har jag lyckats avstå från att köpa kvällstidningssnasket. Men idag på väg till kassan på Willys slog snasktarmen till igen. Båda konkurrent-blaskorna hade samma rubriker. De handlade om en revolver hos polisen som ska undersökas i samband med Palme-mordet.
Min 13-årige son kastade en snabb blick i Aftonbladet och såg just artikeln om Palme-mordet igen. Så säger han: Vad tar dom oss för? På frågan om vad han menar förklarar han att när det är födelsedag (vill säga 20-års jubileéum av mordet på Palme) skriver de så där...?
Min son har inte utmärkt sig i skolan för någon överdriven intelligens, tvärtom. Han är lat och föraktfull gentemot skolan. Men den där artikeln om Palme genomskådade han oläst. Jag skämdes dubbelt för mitt eget återfall. Samtidigt greps jag av hopp. Den unga generationen är - som alla tidigare kullar - fullständigt ofärgade av gammalt bråte. Skittidningar göre sig icke besvär!
Vad tar dom oss för?
Nog finns det hopp!

ETT HELT LUNCHEKO OM VÄNSTERPARTIET

2006-03-05T18:58:00.000+01:00

Idag söndag fick v riktigt mycket uppmärksamhet. Först ett sedvanligt avhopp. Någon har bildat ytterligare ett nytt DEMOKRATISKT vänsterparti på det lokala planet. Och gamla v-partiet påstås vara i stor manfallskris.
Men sen kommer ett resereportage från Norge. Ohly och övrig ledning har hälsat på i nabolandet för att hämta lite inspiration. Finansministern i Norge heter Halvorsen med socialistisk vensterpartihemvist. En och annan sosse i Sverige får problem med tanken att Ohly själv eller en partikamrat till honom kommer att sitta på finansministerposten om bara 7 månader.
Vissa andra problem påtalades i reportaget. Ministerposter innebär kompromisser. I Norge blir det dåligt med miljövänlig politik. Men Ohly själv är optimistisk. Han tycker sig se en möjlighet att kompromissa utan att göra avkall på genuin vänsterpolitik.
Lite tidigare på söndagen i Gomorron världens panel av borgerliga ledarskribenter påstod någon att Göran Persson knappast kommer att vija ha några vänsterpartister i sin presumptiva regering. Han har ju vant sig vid v-partiets stöd ändå. Tja ingen vet. Göran Persson kan överraska. Kanske Ohly lyckas bli så rumsren att det verkligen blir ministerposter. Vad kul det kommer att bli för vänsterpartiets väljare! De lågavlönade och sjuka, kvinnor, arbetare och arbetetslösa. Utrotningshotade tjänstemän och utslagna och utförsäkrade hemlösa narkomaner kommer sannolikt inte att jubla när vänsterpartister kan få en eller två ministerposter.
Vänsterpartiets nuvarande strategi är lika idiotisk som sossarnas hittils varit. Nu ser det mörkt ut...
Situationen i grannlandet är annorlunda. Historien, de parlamentariska traditionerna är inte alls de samma som i Sverige. Norska människor är annorlunda. De är inte med i EU och har hittat en massa olja. De har inte levt i samma folkhem som svenskar och tänker lite annorledes...
Att undvika de riktigt brinnande frågorna i svenska kommuner och i svensk verklighet i förhoppning att Göran P. ska visa nåd och tacksamhet och släppa in vänsterpartister till taburetterna - det är en dödsdömd taktik och strategi....tyvärr!
Men det är synd att det ska behövas en borgerlig regering för att vänsterpartiet ska fatta detta.
(Med vissa reservationer för att jag har fel. Det vore absolut bra om det blev en regering med ministrar från Vänsterpartiet...)
Det finns förvisso andra vägar för Vänsterpartiet att beträda. De borde kunna se andra allianser än att bara ta över de beprövade - och av sossarna övergivna tänkesätten.

MITT BLAND ALL SILIKON

2006-03-05T18:20:00.000+01:00

Mitt ibland silikonhjärnor till journalister och deras alster i tidningen Aftonblaskan har man idag ändå publicerat en intressant artikel. Ulla Johansson uttrycker förtvivlan inför den politiska högerns hegemoni. Den som upprätthålls via massmedier av alla de slag.
Ulla Johansson är säkert inte ensam om dilemmat att sovra och censurera samtalsämnen i vardagen.
Vänstern har blivit villebråd och borgerliga värderingar har slagit rot bland alltför många människor. Ett sorgligt faktum. Det kommande valet kan komma att bli helt förödande för den närmaste framtiden. Det finns en och annan vänstersympatisör som tycker att det kanske är nödvändigt med en sådan provokation - alltså ett borgerligt regeringsskifte - för att vänstern i vid mening ska vakna till liv. Ett cyniskt vågspel som jag inte kan stödja personligen. Samtidigt är det omöjligt att rösta på varken socialdemokrater eller vänsterpartister. Höstens val blir det mest spännande jag personligen upplevt. Både på det individuella och det kollektiva planet.

SVD I EXPRESSENS FOTSPÅR

2006-03-01T12:18:00.000+01:00

Någon som heter Lennart Berntson gör i Svd samma konststycke som Ehnmark i Expressen. Vill säga berömmer Borgnäs journalistiska arbete för att sedan förkasta allt som var meningen med boken och undersökningen. Nämligen att inte låsa sig i blinda fläckar. Ivrig att instämma i frågetecknen kring allt polisklanteri och föralldel trovärdiga spår finns det ändå ett faktum som kullkastar bokens teser. Nämligen en liten doft av konspirationstänkande! Det är som om alla kulturredaktioner och nyhetsredaktioner skaffat sig en stämpel med AKTA KONSPIRATIONSTEORETISKT! Den stämpeln är alltför lätt att plocka fram när något blir problematiskt. Det blir det ju ganska ofta i den oberäkneliga verkligheten. Ett olöst statsministermord måste absolut räknas till den kategorin. Det borde vara acceptabelt och även önskvärt att teorier uppstår när svåra problem förblir olösta. Men sätt ett fult och bannlyst ord på k - just det Konspiration framför ordet teorier. Pang då är teorin bara förkastlig. Men alla teorier - också fullfjättrat konspiratoriska är ju till för att undersökas, utvecklas och sedan möjligen förkastas.? Här enas man om att först förkasta teorin oprövad, bara för att den är på förhand k-stämplad?
Raljerandet över vidskepliga varsel, vittnesmål om walkie talkies och uttalade dödshot i Norrköping används av Borgnäs kritiker för att understryka stolligheten i själva TANKEN att Palme kunde ha skjutits av någon annan än Christer Petterson. Den vederläggningstekniken övertygar inte. Sakligt sett är Lisbeth Palmes vittnesmål tillräckligt för att inga andra alternativ egentligen är tänkbara. Även om det kanske är det rent teoretiskt. Men med ett bekvämt konspirationsprefix tillägg så är det ändå absolut givet...
Men där Expressens Ehnmark är öppet arrogant och nedlåtande mot de skeptiska gör Svd:s recensent ändå ett bättre försök att vara sakligt trovärdig. Utan att lyckas dock.

EXPRESSEN SPÅR

2006-02-28T21:19:00.000+01:00

Visst måste det gå att recensera en recension. Den här anmälan som handlar om Lars Borgnäs tjocka bok om Palmeutredningen fick mig att köpa boken. Tvivlar på att Anders Ehnmark hade den avsikten när han skrev smörjan.
Någonstans svävar i mig fortfarande föreställningen att journalister i allmänhet och sk. kulturjournalister i synnerhet är behäftade med en kunskap, bildning kanske rentav intelligens och känslighet som gör dem särskilt lämpade att förmedla läsupplevelser och litterära analyser. Det måste väl fortfarande finnas utrymme för kritik av både böcker innehåll, dess form och intentioner?! Trots att kommersens fördumning skymt den intellektuella skärpan i alla medier.
Nog kritiserar Ehnmark, men egentligen ingenting alls i boken. Istället raljerar han med den stämning som råder kring Palmemordet. Den stämningen skildras förvisso i boken. Men det är alla vi konspiratoriska knäppskallar som inte är helt övertygade om Christer Pettersson skuld som förlöjligas. Borgnäs bok är föralldel spännande, verkar Ehnmark tycka. Men hur kan han ödsla kraft på att skriva utifrån juridikens allra viktigaste ledstjärna, nämligen den om "bortom allt rimligt tvivel"? Ehnmark tycker uppenbarligen inte att även clocharder som Christer P bör tillskrivas den yttersta rättsprincipen, att en fällande dom aldrig får utfärdas om inte VARJE RIMLIGT TVIVEL är undanröjt....? Nä sånt kan man inte bry sig om när en kvinna som under ett kort ögonblick - en halv minut kanske - ser sin världsberömde man avrättas på nära håll. Tre år senare gör hon tvärsäkert, efter manipulationer och icke korrekta konfrontationsprocedurer, ett alldeles tvärsäkert utpekande av en alkoholist! Med all respekt för Lisbeth Palme, men hon behöver inte vara en övermänniska som inte är behäftad med alldeles vanliga minnesluckor, önsketänkande och framförallt mottaglighet för övermänsklig stress?!
Varför är den som är klentrogen och ifrågasättande inför det mesta som inte stämmer i detta enorma politiska och nationella trauma, närmast att betrakta som rättshaveristiska knäppgökar! Visst finns sådana fantasifulla och vidlyftiga spekulationer som förvillar. Men fakta och ickefakta talar inte helt igenom - bortom varje rimligt tvivel - för att clocharden ChristerP. ensam i knarkrus av misstag tog fel på en knarklangare och en statsminister. Det scenariot är precis lika lätt att raljera över som det här andra, med alla oss som känner på oss att något inte stämmer.
Vad får en journalistkår - med bara få undantag - att i fråga efter fråga ställa sig på de etablerade krafternas sida? Att spaltutrymme, TV-rutor och publicservice radio snart sjunker genom dyn i eget folkförakt? När självutnämnda eliter kränker sina läsare med det alldeles uppenbara antagandet att folk i allmänhet måste vara korkade?
Snart kommer jag lyckas i min föresats att aldrig mer köpa Excessen eller för den delen Aftonblaskan!
Frestelsen blir ibland stor när man förstrött bläddar i eländet matkön till kassan. Någon enstaka gång kan det finnas något läsvärt på kultursidan. Men nu finns internätet med alla bloggar som åtmnistone ibland kan ge vettiga impulser, genomtänkta och orginella vinklingar av nyheter som inte silats genom proffsskribenternas träskallighet och okänslighet.

HOPPSAN PATRIK

2006-02-26T13:40:00.000+01:00

Jag missade en kommentar på ett tidigare inlägg på min egen blogg. Så fånigt. Patrik Renfors frågade varför jag är så bitter på vänsterpartiet. Nu blir jag väldigt glad för frågan och berättar gärna. Följande är en alldeles sann liten historia från den oerhört spännande kommunalpolitiska verkligheten i Stockholms innerstad.

För några år sedan besökte jag ett öppet medborgarmöte i Maria Gamla stans stadsdelsnämnd. Jag hade ett personligt ärende. Men det är en annan historia. Den politiska majoriteten s, v och mp hade bestämt sig för att stänga ett stödboende som kallades Familjehuset. Årsbudgeten var en miljon kronor. På plats fanns några få berörda. Två personal och möjligen någon representant från socialförvaltningen. Målgruppen var ensamstående tonårsföräldrar som helt enkelt behövde någonstans att gå och någon att prata med. När det ifrågasattes varför denna lilla kommunala inrättning måste slås igen var det inte någon maktfullomlig sosse eller lätt likgiltig miljöpartist som förde talan. Nej vänsterpartiets representant vände sig irriterat mot sina koalitionskolleger och nästan suckade -"Jag trodde vi hade pratat färdigt om det här"...
Besökarna talade om att stödboendet var ytterst välbesökt och att slå igen det kunde slå hårt mot folk som sedan tidigare hade en trist livssituation. Vänsterpartisten visade bara irritation och hade inte vett att dölja den. S och mp slapp motivera beslutet. De drabbade anställda reste sig och gick medan vänsterpartisten enkelt och effektivt visade hur man gör när man vill förlora väljare och sympatisörer.
Mina tankar då och nu är ungefär: Det kan ju tänkas att det fanns vissa skäl, ekonomiska eller andra att lägga ner detta Familjehus. Men de skälen borde i så fall ha redovisas. Dessutom kunde man från dessa vänsterpolitikers sida göra en sådan nedläggning med ett beklagande samt föreslå alternativ till de människor som var inblandade. På detta vis gav man dessutom kd, fp och m chansen att högljutt protestera och till intet förpliktande rasa mot dessa okänsliga och inhumana majoritetspolitiker. Enligt opinionsmätningar är nog Alliansen fortfarande allra starkast just i Stockholms innerstad...
Men inte nog med detta. Den arroganta vänsterpartisten framträdde senare i kvällspressen som engagerad äggdonator. Hon donerar gärna ägg till barnlösa. Men tonåringarna på Söder ger hon blanka blaffen i...I ett sommarprogram hävdade hon också att hon vill förändra världen...
Hur då? frågade jag mig med skräck i magen...

Nu kan man säkert invända att en vänsterpartist inte gör någon sommar. Men om jag fortsätter rösta på Vänsterpartiet röstar jag ju på denna typ av politiker, även om det egentligen är Vänsterpartiets partiprogram jag tror att jag röstar på.

Ja, detta var inte hela anledningen till varför jag inte längre röstar på Vänsterpartiet. Men en starkt bidragande dock...

I Stockholm ställer förresten Socialistiska partie t upp i kommunalvalet. Kanske man kan rösta på dem...

FÖRVIRRAT OM OLOF PALME

2006-02-26T12:51:00.000+01:00

Att Kjell-Olof Feldt och Palme inte alltid drog jämt tycks vara en känd hemlighet. Men när lunch-Ekot i radion intervjuar de gamla rävarna kring Palme säger Feldt något lite besynnerligt.
Han hävdar att de stora utfallens tid - vill säga Palmes modiga och retoriskt oslagbara kritik av stormakter - nu är förbi. Han ställer också den retoriska frågan om man verkligen uppnådde något med de "stora utfallen". Och sedan kommer påståendet om det inte är bättre med "demokrati" och "demokratiska" metoder??!! Sick! Vad är det för konstig demokrati som är något annat än att tala klarspråk, möjligen i form av "utfall". Demokrati, enligt Feldt, inkluderar inte skarpt och tydligt språk...

Här är länkar till eländet.

Den som slölyssnar på inslag av den typen löper alltså risk att tro till exempel att Kjell-Olof Feldt är en jätteklok gammal minister. Mycket klokare än Olof Palme. Samt att demokrati är något helt annat än att göra starka verbala "utfall" mot våld och maktmissbruk. Var det inte yttrandefrihet, rätten att säga även riktigt obehagliga och obekväma saker som var och är just demokrati?
Ja, och var finns journalisterna i denna rapportering....HALLÅ HALLÅ....

GOMMORON MORALISM

2006-02-26T10:21:00.000+01:00

I panelen med proffstyckare i radions Gomorron Världen är enigheten total. Den genom-onde eller genomkorkade tjänstemannen på s-högkvarteret överskred alla gränser. Även Aron Etzler från FLAMMAN tar kategoriskt avstånd från något så korkat som att skicka fingerade e-postbrev till en moderat partiledare från självaste partihögkvarteret på självaste Sveavägen! ÄHeum!! Hela befolkningen förväntas resa ragg i indignation över ett sådant tilltag. Det ska utredas och påpekas vilken position i partihierarkin mannen hade. Om han är vaktmästare är saken mindre allvarlig. Sitter han nära partitoppen är det synnerligen allvarligt. Inga katter bland hermeliner i politiska hierarkier inte. Jämlikhet och människors lika värde är förstås något helt annat.

Något som förutsätts som en fullständig självklarhet är att Fredrik Reinfelt är helt igenom smutskastad och förtalad å det allra vidrigaste! Han är vit som ett lamm, har aldrig haft svart hemhjälp, fuskat med skatten och framförallt kommer inte hans och moderaternas politik leda till svåra problem för bl.a. ensamstående mammor.
Möjligen var epostmannnen desperat eller alltför korkad. Eftersom IP-adresser kan spåras.
Ingen säger absolut ingen - som jag sett eller läst i alla fall - har övertygat mig om att han haft fel på någon avgörande saklig punkt. Ingen tidning har publicerat epost- breven i sin helhet. Men rubrikerna är enorma, totala och helt samstämmiga: HELT FÖRKASTLIG SMUTSKASTNING...
Vem är idag mest förföljd och smutskastad; Reinfelt eller Mats tjänsteman?

Är det inte läge att socialdemokratiska partiet publicerar hela smutsiga epostkampanjen? Så att folk verkligen får bedöma grad och art av idioti, desperation och eller lagbrott?
Och snälla vänsterdebattörer och skribenter, visst är det svårt att motstå den borgerliga mediehegemonin. Men någon måtta på präktighet och inskränkt moralism måste det väl finnas?

HATLIGAN

2006-02-24T22:02:00.000+01:00

Det mest förfärliga med hatmejlen från Sveavägen till Reinfelt är egentligen bara allas upprödhet.
Nu har journalistkåren för min personliga del passerat politikerkårens rekord i att förtjäna förakt.
Av Public Service´s medier förväntar jag mig nyheter. Vill säga en rapportering av händelser och företeelser som har ett allmänt intresse. Istället kommer kanonader av SO WHAT. Timme efter timme samma ingenting.
Lyckligvis har de korrupta och på gränsen till korkade kommentatorerna i media helt fel. Sossarna kommer förmodligen inte att förlora så mycket på hatkampanjen från sitt partihögkvarter. Så kallat vanligt folk - alla vi som ska rösta i höstens val är tolerantare och har större analytisk förmåga än proffstyckare och medieakademiker.
På vägen till och från mitt arbete under en enda dag kom jag på ca 88 saker-som är väsentligare och har större bredd, djup och också intresse för en stor allmänhet- än dessa fejkade hatmejl till Reinfelt och självutnämnda Elitmejliglistor.
För normala människor är det inget konstigt att hata och förakta. Politik och politiker ligger nära tillhands att klä skott för det rätt elementära behovet. Någonstans måste negativa känslor ta vägen.
Men enligt de hycklande och idiotiska mediedramaturgerna ska politiker och deras tjänstemän leva på sidan om allt normalt känsloliv. Nu ska sosse efter sosse fram i rutan och fördöma en alltför nitisk och lidelsefull medarbetare. Ingen vettig människa tror på det.

Så här kan det se ut när sossehatare bloggar.
Eller så här.
Ännu värre är denna.

Ingen tycker detta är värt att rapportera om. Sådant får man leva med när yttrande- och tryckfrihet är norm i ett samhälle.

Socialdemokratin får nu betala priset för att man en gång schabblade bort och sålde ut sin egen press.

ORDFRONTS LOOSERS TALAR UT

2006-02-22T07:46:00.000+01:00

Tisdag-kvällens seminarium i ABF-huset blev en bekräftelse på allt som aldrig sades officiellt i den s.k. Björn Eklundaffären. Inga liberaler reste sig på detta möte och erbjöd sitt liv för andras rätt att uttala avvikande meningar. Däremot rådde en påtaglig enighet om att rätten att fritt uttala och i tryck framföra åsikter, tankar eller rentav fakta som inte stämmer överens med vad de antiintellektuella mediekändisarna tycker - den rätten finns inte längre.
Maria-Pia Boethius skrädde inte orden. Hon menade att drevjournalistiken för Sveriges del startade år 2001, men inte den 11 september utan med Göteborgskravallerna. Då visade offentligheten sitt fulaste tryne. Men dagens loosers är morgondagens vinnare påminde hon också om...
Björn Eklund själv redogjorde för sitt arbete på Ordfront på det mest sakliga och nyanserade sätt som hörts på mycket länge i en öppen debatt.
Åsa Linderborg sammanfattade det hela med ett konstaterande; Vänstern måste nog gå samman med liberalerna för att rädda tryckfriheten. Som man en gång gjorde med den allmänna rösträtten. Frågan blir då bara med vilka liberaler då? Det är inte de kända och officiella krafterna som ställer upp för friheten. De finns förmodligen icke-kända hårt arbetande liberaler i kommuner, landsting och utanför parlamentarismen. Nu måste dessa våga ställa sig på samma sida som de oliktänkande och marschera mot Rosenbad och Bodström. Tyvärr så är det så konfrontativt enkelt!
Men idag tisdag 21 feb. -2006 diskuterar snaskmedierna och inte minst public-service vem av varandra som är värst. De paraderar och intervjuar varandra om vilka av dem - journalisterna och kändisarna - som finns på varandras lista. Någon av dem hoppar av och provocerar rätt kollega på rätt forum! PAFF I Sveriges Radio tvingas vi skattebetalare höra journalisternas interna snaskfrågor bollas som ett elementärt seminarium på Journalisthögskolan. FY FAN... De intervjuar varandra om vem som finns på Alexander Bards hat och spy-lista över korrupta journalister. De vill alla övertrumfa varandra i präktighet och dumhet.
Kanske bloggen ändå kommer att sänka den helt sjuka medvetande -industrin som allt fler av oss kan genomskåda!

Det var tillräckligt många deltagare på mötet om PUDELNS KÄRNA som Nixons förlag hade anordnat i går kväll för att kampen ska gå vidare. Köp deras bok och skit i medvetandeindustrins skithuspapper till tidningar....
Läs VÄNSTERBLOGGARNA och tro på oss själva!

DAGENS AFTONBLASKA

2006-02-19T15:30:00.000+01:00

Andas ut kan ingen ännu. Men inte helt oväntat håller moderaterna på att tappa i försprång. Säger åtminstone Sifo och Aftonbladet.
Då känns det onekligen lättare att kritisera både s, v och mp. När man inte skjuter på sittande kråka, typ! Men hur ska konstruktiv kritik bedrivas egentligen? För att inte bara få motsatt effekt om den nu överhuvudtaget uppmärksammas och får någon effekt alls?!
Att idag ösa galla över borgare och liberaler, USA och västkapitalistisk imperialism är aldrig särskilt svårt! Det kan en vänsterblogg-samfällighet göra väldigt skickligt och samstämmigt.
Men om det kommer till svårare och mer känsliga interna saker, då minskar enigheten. En klassisk splittring av vänsterkrafter gynnar alltid högern.
Inför kvällens partiledardebatt i TV4 har någon kartlagt hur de ska vinna. Det låter intressant att kartlägga något som inte ännu ägt rum. Talar de om i förväg vilken taktik de tänker använda i debatten? En annan intressant slutsats är att vi inte längre röstar på politisk inriktning utan personer? Vad bra att det finns en kvällspress som upplyser om sådana saker som åtminstone inte jag hade en aning om!
Dessutom får Vänsterpartiets PR-chef Jenny Lindahl TRE gånger frågan om hon är kommunist.
Journalistik på hög nivå hela vägen. Även Kultursidan börjar likna en blaskig knappt läsbar mix av dåligt språk och ointressanta ämnen. Är någon tillräckligt gammal för att minnas när Aftonbladet hade en Innerspalt där skribenterna kunde skruva till meningar riktigt skarpt och vasst emellanåt.
Så där ja det var söndagens galla.

SÅ SKYNDA ER KAMRATER

2006-02-17T20:39:00.000+01:00

Fredag kvällar i Svt kan plötsligt överraska. Programmet om Peter Weiss blev en film om den "gamla" tiden. Om politiken och människorna som fanns då. På den senare halvan av 1900-talet.
Det var inte bara enfaldig plakatteater under revolutionsåret 1968. Det var ett allvar och en intellektuell hederlighet som inte skådats sedan dess. Eller?
Det fanns bilder, teater, musik och en alldeles heltäckande konstnärlig och politisk världsbild.
Tro mig, den spelade roll. Den förkortade Vietnamkriget och skapade en tillspetsad situation som utmanade de krafter som slogs om inflytande.
Idag lever vi definitivt under helt andra villkor.

Tänk om vi kunde ta med oss den intellektuella skärpan och den konstnärliga genomarbetade noggrannheten? Lämna det dogmatiska och oppurtunistiska på "historiens skräphög" eller till dagens liberaler? Tänk om??

Peter Weiss var en skärpt och begåvad individ som levde då. Nu är det upp till dagens skärpta och begåvade människor att skynda sig.
De historiska strukturerna kanske knappar in på inidviderna? På dagens individuella "individualistiska" marknadsillusioner?
Who knows?
Det enda som är säkert är att det brinner i knutarna...

ARMA BILLSTRÖM

2006-02-17T10:47:00.000+01:00

Annika Billström bekänner kanske färg i dagens Svd? Nu ska det flörtas med högern. Nu ska kanske allt gammalt politiskt och partipolitiskt groll vara glömt. "Stockholms bästa" är allt hon nu vill verka för. Hon sträcker ut handen till de framgångsrika borgarna med moderaterna i spetsen.
Hon kohandlar med allmännyttan och de gemensamt ägda bostäderna. Nu är hon beredd att låta några lyckligt lottade hyresgäster i förorterna sko sig. På samma sätt som borgarna sålde ut innerstadens allmännytta ska tydligen Stockhollms sossar försöka vinna marginalväljare på högerflanken!?
Om någon hörde P1 morgon i radion kom förklaringen från Annika B. själv. Hon förklarade hur hon i sitt jobb som finansborgarråd kommit i kontakt med företagare, politiker och en massa andra folk av det slaget. Av alla dessa hade hon fått veta att det är alldeles nödvändigt för tillväxten - Stockholms tillväxt - att politikerna lyssnar på dessa mäktiga särintressen och sätter konflikter, politik och ideologi åt sidan...
Pyttsan på dig Billström. Du bara glömde dina egna väljare så här nära inpå valet! Du glömde de hemlösa och lågavlönade. Du glömde oss som av diverse olika skäl inte vill ha ett flashigt Stockholm med stora flotta skyskrapor, idrottsarenor och kongresshallar.
Billström glömde att detta internationella prestigelopp sker till priset av uteliggare, nedslitna skolor och alltmer psykiskt illamående bland barn, offentligsanställda och inte minst sjuka och vårdbehövande.
Vem i helvete har Stockholms sossar anlitat som rådgivare inför det kommande valet? En agent från moderaterna!

TV:s MORGONSOFFA

2006-02-17T08:28:00.000+01:00

Nu sitter två absolut intellektuella och mediala höjdare i TV-soffan. De kommenterar riksdagens tsunami- inkvisition. Men det skulle också kunna kallas kvalificerat skitprat. Sånt där ganska lågt stående som förs i fyllan eller fikarummet när alla chefer är på internatkurs och inte kan komma smygande...
KG. Bergström påstår att svenska folket vill ha bort Laila Freivalds men inte nödvändigtvis Göran Persson. Personligen vill jag mest ha bort KG Bergström från TV-rutan. Jag känner några till som delar min uppfattning på denna punkt. Ingen av oss verkar bli uppringda när det görs opinionsundersökningar...
Den alltid lika skarpa Lena Melin konstaterar förnumstigt att Göran Persson minsann inte lever som han lär. Han talar om globalisering men tillämpar den inte. Att tillämpa globalisering skulle enligt Melin vara att häcka framför CNN i stort sett jämt och alldeles särskilt den annandagen då flodvågen sveper över alldeles för många svenska turister i Thailand.
Själv lyssnade jag på radion den där förfärliga annandagen. Jo jag insåg att något förfärligt hade hänt. Länge gick jag och var fruktansvärt indignerad över att Göran P. och Laila F. inte lyssnat lika noga som jag på Sveriges radio. Sen blev jag trött på denna upprördhet och provade att vara bara aningen liberal och tolerant. Jag försökte tillämpa lite IQ och EQ och allt annat dravel som det skrivs om i svenska medier. Plötsligt som i en liberal uppenbarelse slog det mig att alla kanske inte behöver se nyheter överhuvudtaget. Om jag vore minister skulle det kunna tänkas att jag ville vara helt ledig från mediebrus under några helgdagar!
Bristerna i organisation och svensk offentlig förvaltning som ställdes på sin spets i UD:s handfallenhet inför en så gigantisk naturkatastrof finns verkligen. Det kryllar av arroganta tjänstemän, lata politiker och makthavare som missbrukar sin makt. De finns i kommuner, landsting och offentlig sektor. De finns alldeles säkert i det privata näringslivet också.
Nog kunde journalistkåren ägna lite professionell uppmärksamhet åt sådant istället för att sitta som uppblåsta, självbelåtna pösmunkar och moralisera i public service´s högernyheter!

LAILAS FÖRSVAR

2006-02-16T18:53:00.000+01:00

Det finns en ovanlig och satans bra artikel om Laila Freivalds i senaste numret av INTERNATIONALEN. (finns nog bara i pappersupplagan) Den talar till hennes försvar. Det är inte detta som är poängen. Lisan med att läsa den ligger i tonen. Befrielsen som förmodligen många människor upplever när någon uttrycker tankar som man själv inte ännu kunnat formulera men som ligger och insisterar på att komma till medvetande...
Visst måste många människor fått nog av tsunamispektaklet?

Personligen har jag inte ett nickel till övers för Laila Freiwalds. Men det betyder inte att jag ställer upp på det förledande mediedramat.

Om hon struntade i att lyssna på radion och läsa tidningar under julhelgen förra året är det hennes ensak. Uppriktigt sagt är inte svenska medier informativa eller intressanta. Det är onekligen vettigare att gå på teatern än att häcka framför svensk radio och TV. Varför glömmer kulturknuttar och ledarskribenter bort ett så elementärt faktum?
De brister i svensk offentlig sektor som avslöjades efter katastrofen i Thailand har inte ett piss med Laila F. att göra. Det handlar om en förvaltningskultur som råder i offentlig sektor på alla nivåer. Det handlar om feghet och rädsla, om rövslickeri och maktmissbruk.
Nu uppmärksammas denna ordning för att en outsägligt tragisk och omfattande naturkatastrof tog livet av relativt många och välavlönade svenska medborgare.
Dagligen och i varje sekund lider och pådyvlas människor onödigt lidande - både i Sverige och resten av världen - av samma administrativa missförhållande som orsakade den svenska underlåtenheten och tragedin i tsunamins Thailand.
Det sker bara inte samtidigt i tid och rum. Men det vore lika lätt för ledarskribenter och journalister att uppmärksamma dessa absurda situationer. Av någon anledning - säg vilken den som kan - skrivs det aldrig eller väldigt sällan om dessa enstaka, utspridda och ENSKILDA fall.
Svenska politiker som idag låter sig gläfsa och gläfsas i utskottsförhör är väldigt kallsinniga och avfärdar fallen; dödsfallen, socialfallen, psykfallen och framförallt alla de ENSKILDA fallen när de framträder var för sig. Herregud vi kan ju inte blanda oss i de enskilda fallen förrän de dör i så stort antal och under så extrema betingelser att man kan ha rikdagsutfrågningar och hetsa mot ENSKILDA ministrar.
Då behöver inga enskilda makthavare i stat, landsting eller kommuner riskera att uppmärksammas i sitt missbruk av makt.
Vänsterpartiet ligger förstås lågt i hetsen av Laila. De är ju faktiskt på ett sätt ansvariga till ordningen i offentlig sektor. Men nu vill de inget annat än att bli ministrar själva.!
Miljöpartiet däremot har mage att kräva Freiwalds avgång, kräva egna ministerposter och hoppas att väljarna är så korkade att de inte genomskådar detta!

Denna rådande politiska majoritiet förlitar sig då på att sitta kvar vid makten enbart pga. att alla andra alternativ är ännu sämre. Det är onekligen en rysk roulett som inte verkar sund eller förtroendeingivande på något sätt...

Vad hindrar vänsterns olika parlamentariska partier från att vara lite klokare än de nu är?

The answer is blowing in the wind....

LÅNGT FARVÄL TILL VÄNSTERPARTIET

2006-02-12T01:00:00.000+01:00

Nu gjorde jag det igen. Påstod något om vänsterpartiet som inte direkt fick sin förklaring i texten för övrigt. Visst måste det vara något högst personligt när man blir så hätsk mot ett litet parti som Vänsterpartiet? Ja efter att troget ha röstat på detta vänsterparti i ett förhållandevis långt liv är det tufft att bara byta så där som om det handlade om elbolag, skola eller bank.
Man kan inte gå omärkt ur så långa förhållanden. När vänsterpartiet gör bort sig svider det i hjärtat fast det är definitivt slut på relationen nu. Och när det svider i hjärtat blir man lätt arg...När man sen blandar sig i verkar det svårt för omgivningen att förstå vad man menar.
Hur kan man kritisera ett parti som vill ha rättvisa och åtminstone socialism, kanske tom höjda skatter och mer gemensamt ägande? Hur kan man bara ösa galla över ett parti som vill omfördela välstånd, krossa kapitalismen och förespråkar solidaritet med de förtryckta och riktigt utsatta folken i andra delar av världen?
Ja om man sett och hört vänsterpartiets företrädare i Stockholms stad och i Stockholms läns landsting då är det lätt! Man får inte hantera en ideologi och en idé på det sätt som dessa maktmissbrukare gör. Då blir politik som sådan bara solkig....
Fortsättning följer....Separations- och sorgeprocessen kan gott torgföras på bloggen....

SENA NYHETER

2006-02-09T22:28:00.000+01:00

I kväll på ABC:s lokala nyheter rapporterades att borgarråden i Stockholms stadshus går till storms mot sexistisk reklam på reklampelare i Stockholm. Detta vill de alla satsa resurser och kampanjer mot.
Men uteliggarna och tiggarna klarar borgarråden tydligen av att se.
Rösta bort borgarråden, rösta ut dem i rännstenen, trots att det inte är teoretiskt möjligt.
Förmodligen tycker Vänsterpartiet att borgarråden äntligen är politiskt korrekta...

PÅ JAKT EFTER ILSKAN

2006-02-09T20:06:00.000+01:00

Nä nu är det inga problem att hitta hat- och ilska objekt!
De finns i sådant överflöd. Ingen behöver sakna vrede och indignation. Däremot kan det finnas ett underskott på vettiga kanaler och utlopp för denna ångest.
Bloggen är förstås den bästa lösningen. Tidningar kan vi nog glömma. Folk är visserligen maktlösa mot medias urval av "nyheter". Men nog kan rekyleffekten komma att överraska.
Det finns - hur flummigt det än kan låta - en motståndskraft mot shit som ingen jävla omvärlsanalytiker eller PR-byrå i världen kan göra något åt. Samma fan hur många pengar makthavare och andra förtryckare och företagsledare satsar och "investerar" i marknadsföring och massmediehjärntvätt så har antagligen tillräckligt många människor haft förnimmelsen av frihet, trygghet och välstånd.
Då kan det bli svårt att lura dem med retorik. Eller?

LUGNET FÖRE ORKANEN

2006-02-07T19:03:00.000+01:00

Nu råder stiltje fram till slutet av september. Förmodligen inte bara i kommunerna. I landstingen och på alla statliga myndigheter avvaktar man. Det gör skillnad hur vi röstar. Det blir nya ideologiska undertoner, inte stora, men några fram till oktober.
De anställda i offentlig sektor får antagligen bita ihop lite extra framöver. Det är inte ovanligt att man från offentligt förvaltningshåll gör utspel, oroar och planerar. Sen kommer lätt second thoughts. De riktigt obehagliga besparingarna, förändringarna och dråpslagen får ju konsekvenser. Folk blir rädda, sjuka eller elaka mot varandra.
Det kan vara skönt att luta sig tillbaka och bara vänta, skjuta fram det obehagliga. Eller det en aning mindre negativa...
Det är lätt att raljera. Men skolor, sjukvård, socialvård, kriminalvård och allt gemensamt ligger för fäfot. Ska vi välja det riktigt svåra eller det något mindre svåra....?

Hur många väljare kommer att låta sig luras av den borgerliga retoriken? Kommer några, hur många att tro att den borgerliga Alliansen skulle vara ett bättre alternativ till vänsterns flacka eftergivenhet och rentav oförlåtliga svek?
Vad händer under tiden? Snart startar opinionsmätningarna och massmedierna kommer att upphöra med den opinionsbildning som hetsar mot jämlikhet och förnuft. Vi kommer att se borgerliga tidningar och partier låna lite vänsterretorik. Det kommer att bli mera rejält och ärligt i samhället när bara de borgerliga egoisterna får ta över efter de lite oärliga och falskt fega vänsterpolitikerna.
Icke att förglömma kommer s, v och mp att brassa på med en massa självklara jämlikhetsfraser och förhoppningsvis röstar en majoritet på dem. Med en klädnypa på näsan. Med reservationer. Det riktigt svåra blir förstås de människor som har genomskådat hela skiten och inte har något personligt att vinna på att rösta överhuvudtaget. De växer i antal. I Amerika består de av snart 50% av väljarna. Både högern och vänstern struntar i dem. Att högern gör det är logiskt. När väsnterpartiet och socialdemokraterna gör det är det lite mer svårbegripligt. Alla dessa 30-40 procent av väljarkåren är ju potentiella vänsterväljare. Kommer de att avgöra valet bara genom sin underlåtenhet att rösta?

Ali Esbati beskriver fenomenet på ett annat sätt

Alldeles kört är det förstås inte ännu....

GENERELL VÄFÄRD

2006-02-05T22:44:00.000+01:00

Nyligen hade jag bråttom på Götgatan. Jag gick fort intill husväggen och skyltfönsterna. Framför mig låg plötsligt en tomkartong. Jag blev lite sur eftersom jag hade bråttom. Tänkte faktiskt sparka till kartongen. Det stack ut lite bylsiga kläder och strumpor. Precis innan min irriterade fot nått sitt mål hann jag uppfatta att det faktiskt låg en människa där!!!

Ett satans trauma växte i mig. För att inte tala om traumat hos indivden som låg där...Kanske jag knappade in på styrkan i den ilska som måste förmått denna människa att lägga sig i svinkall kyla på Götgatan för att alla skulle se honom, om det nu var en han som det såg ut som...

Efter den överrumplande chocken tänkte jag på Vänsterpartiet och inkomstbortfallsprincipen.
Det där som innebär att den generella välfärden ska upprätthållas med progressiv ersättning vid sjukdom och arbetslöshet. Vill säga att miljonärer ska ha samma barnbidrag som låginkomsttagare och socialbidragstagare.
Den heliga principen fösvarar socialdemokrater och och vänsterpartiet till sin sista blodsdroppe.
För att folk ska vilja betala skatt och för "LEGITIMITETEN" i socialförsäkringssystemen, försäkrar socialdemokrater och vänsterpartister att detta är det bästa. I andra sammanhang sanerar dock gärna samma vänster och sossepolitiker efter nyliberala utspel. De skär gärna ner på skolor och vård därför att det faktiskt är någon slags ekonomisk nödvändighet!
Jaha, skulle snubben i kartongen på Götgatan kunna tänkas frestas att tycka att borgarnas GRUNDTRYGGHET trots allt är rimligare och rättvisare än vänsterns rigidia och lätt dogmatiska politik?
Hur mycket tyder på att principen om generell välfärd vinner gehör hos människor och väljare?
De borgerliga människorna och politikerna är lika förbannade på höga skatter även om de används till samma procentuella bidrag åt alla!
Man kan förstås invända att uteliggare är en så liten del av befolkningen att de inte behöver tas med i kalkylen inför val och utformandet av socialpolitik...Nä så jävla cyniska kan väl inte vänsterpolitiker vara?!! Va va va lägg till släkten och andra utsatta...
Vänsterpartiet har innehaft socialborgarrådsposten i Stockholm sedan förra valet! Det kom nyligen en ny rapport från socialstyrelsen om att hemlösheten har ökat sedan senaste räkningen.
Hur i helvete är detta möjligt? Är det verkligen sant som Rolf Nilsson - ordföranden i de hemlösas förening - skrivit i ett otal debattartiklar senaste åren att samtliga politiker i Stockholms stadshus ger blanka blaffen i hur drabbade människor har det? Det vill bara bevara och befästa egna positioner?
Såg jag ett belägg för detta på Götgatan häromdagen?
Fy fan vilken vänstermänniska eller vänsterpolitiker kan försvara detta?
Så till min standardfråga: Hur KAN det komma sig att borgarna leder opinionsmätningar såt till den grad att det verkar troligt att blå khmerer styr i stadshuset efter höstens val!?
Och inte lär något bli bättre efter det.... Riktigt mycket blir rentav ännu sämre!

NYHETSVÄRDE MÄNNISKOVÄRDE MARKNADSVÄRDE

2006-02-03T21:52:00.000+01:00

Tre olika värden som knappast kan mötas. De utesluter alla varandra. De existerar möjligen i relation och uteslutning av varandra.
De är rätt ointressanta för marknaden. Om det inte gäller att lura och manipulera folk och kunder till att tro att det skulle ha något samband med tillväxten och försäjningen. Eller att det kan användas i politiskt retoriskt syfte. Kanske dölja något? Eller lyfta fram en individ eller grupp på bekostnad av något annat. Per definiton har dessa olika VÄRDEN inget i språket längre att göra.
Men i fantasin och drömmarna hos enskilda människor lever de vidare på gott och ont...

JOBB OCH BLOGG

2006-02-03T17:56:00.000+01:00

Häromdagen började jag ett nytt jobb. På kvällen skrev jag här på min ganska nya blogg. Pga. trötthet och andra intryck blev det jag skrev tämligen obegripligt också för mig själv. När jag läste efter en natts sömn tvingades jag ta bort inlägget. Någon tanke fanns där men den korresponderade inte med språket som kom ur min trötta själ och kropp.
Vissa bloggare brukar betona att deras blogg är helt väsenskild från deras jobb, vill säga de bloggar som privatpersoner och åsikterna som uttrycks på bloggen har inget alls med bloggarens arbete att göra.
Jag grubblade en hel del över det där. Just då var jag gudskelov arbetslös så jag kunde vara hel och sammanhängande. Vill säga helt arg och helt frustrerad. Det fanns inga dubbla lojaliteter och frestelser att be om ursäkt för och i varannan mening påpeka "å ena sidan, men sen å andra sidan" och fnittra nervöst. Kanske försöka lösa upp spänningen med ovidkommande "humor" i bästa fall.
Att det är nödvändigt med en viss anonymitet när man bloggar hade jag förstått. Åtminstone om man har för avsikt att uttrycka något som evt kan förarga någon. Därför satte jag ut fotografiet på min emigrerade kusin, bara för att jag själv gör mig så dåligt på bild.

Men efter min första dag på jobbet blev jag rädd att någon kunde spåra mig via mitt släktingfotografi och tänkte: Gud måste jag ta bort hela bloggen så att ingen kan förstå att bloggen vid namn VÄNSTERN OCH FRIHETEN faktiskt kan spåras till mig!? Eller räcker det med att ta bort kusinfotografiet? Ändra lite grann på administrationswebben?
Efter ytterligare ett dygns funderingar fattar jag beslutet att behålla kusinen och fortsätta med avancerade provokationer.
För säkerhets skull har jag ingen besöksräknare så att jag kan bli besviken om ingen hittar bloggen eller övermodig om ett visst antal personer verkligen skulle hitta den och läsa.
Men jag undrar över de som har en närmast schitzofren rågång mellan sitt arbete och sin blogg.
Varför har det blivit så? Är obalansen på arbetsmarknaden så monumental att människor måste bli tvärt av kluvna i sina identiteter och sysselsättningar. Det borde i så fall uppmärksammas och debatteras för vad det verkligen är...ett större hot mot demokratin, freden och friden än i stort sett allt annat...Men som vanligt ligger det inte riktigt i tidningars eller andra makthavares intresse att folk ska vara kloka och hela människor...
Något riktigt ös på bloggen blir det ju heller aldrig...det blir lite paranojja istället...

HATVARNING

2006-01-31T10:57:00.000+01:00

Nestorn bland radikala bloggare Jinge har lyckats hitta ruggiga varianter av bristande respekt hos företrädesvis kristdemokratiska men kanske också större delar av dansk och svensk, tom. västerländsk borgerlighet. Under ideologisk täckmantel vid namn demokrati, liberalism whatever utmanar man den minst sagt spända relationen mellan öst och väst.

Här visar Jinge hur det kan se ut i bloggosfären

Eftersom det rapporteras i media om hur företrädare för danskt näringsliv är på väg till Mellanöstern för att rädda affärerna förtjänar det väl också att påpeka några andra elementära aspekter i sammanhanget.
Finns det någon som känner någon som är eller rent av själv är kameraskygg? Hur kul vore det att få se bilder publicerade i tidningar? Oönskade bilder som inte skulle blivit tagna överhuvudtaget om objektet själv fått ha ett ord med i laget? Minns någon de liberala resonemangen om respekt för enskilda individer? Muhammed och islamister har förstås upphört att vara enskilda individer och förvandlats till TERRORISTER i takt med tidens och Bush/Bodströms anda, men nog är det väl sunkigt.
Bloggdebatten om liberalismens brott borde kunna få bränsle. Men en extrem liberal skulle förstås säga att "Jihad i Malmö" inte är någon liberal, inte ens demokrat. Vad säger kristdemokraterna förresten?
Är det västerländska flaggskeppet med sina publicistiska yttrande och tryckfriheter inget annat än ett paparazzo-fenomen?
Alla jagade kändisar och kungligheter kan snart göra gemensam sak med .....ja gissa vem och vilka?

BILD MOT BILD

2006-01-30T15:56:00.000+01:00

Nä detta är inte ord mot ord

Det är inget annat än bild mot bild. Tjejen har märken i ansiktet. Killen har ingen synlig skråma.
Han är dörrvakt och läkare. Hon är politiker och ordföranden i ett stort förbund.
Ett väldigt ordinärt intermezzo i Stockholms krogvärld har plötsligt blivit politik. Men kanske det inte går vägen denna gång. Kanske avskyn för kvällspressens gamar och föraktet för journalistkåren vuxit sig så stark att proportionerna håller sig rimliga? Kanske bloggnördarna ändå kan urholka medieindustrins tolkningsföreträde? Även om bloggarna blir inspirerade av den låga nivån hos de "professionella" politiska kommentatorena, så skapas ändå ett tryck och en behövlig granskning av det givna informationskanalerna. Bäva månde någon gång Aftonblaskan, Excessen och de borgerliga mediemonopolen. Hur mycket förakt och avsky orkar de med?
Även om de är frestande att köpa dessa äckeltidningar så är det ju få människor som tar deras drev och vinklingar på allvar.
Men krogdramat kan onekligen fördjupas och bli en större symbolfråga än den om tjejen ska avgå från sitt politiska arbete och vem ska dömas i domstol. Det går onekligen att konfrontera våra föreställningar om manligt, kvinnligt, krogkulturer och aggressiva stereotyper, med hjälp av denna nattliga högst verkliga fysiska konfontration.
Tänk om det kan komma något gott och sedelärande ur eländet. Om de politiska moralisterna kan bita sig i svansen och rugby-Anna tack vare sin natt i fyllecellen får inspiration att förstå och driva en bättre socialpolitik till gagn för oss alla. Om läkardörrvaktaren kan tänka på att lägga band på sin frustration varje gång någon liten rugby-tjej vill roa sig bland överklassen på överklassens manér. Han kanske förstår att han kan hamna på löpsedeln om han fortsätter på det sätt som det brukas i hans jobb.
Tja, man kan ju drömma....

ABSOLUT INTE FEL

2006-01-29T12:24:00.000+01:00

Bland kommentarer om SSU:s ordföranden slår dessa priset i dumhet alla kategorier

Någon verkar tro att dörrvakten måste ha en större trovärdighet enbart pga. att han är läkare på Danderyds sjukhus. Maken till borgerligt klasstänkande är svårt att hitta. Har dessa brats aldrig hört talas om doktor Död? Skulle läkare vara befriade från frestelsen till övervåld och maktmissbruk bara pga. sitt yrke? Plats för skrattparoxysm
Varför jobbar en läkare som dörrvakt förresten? Man kan ju verkligen undra? Så förvandlas en tidning eller blogg till bottenlöst svammel....
Excessen gör sannerligen skäl för sitt värsta tänkbara öknamn.

Bli inte förvånad om händelsen på krogen i Stockholm blir ett genombrott för SSU och den tuffa ordföranden. Folk i allmänhet har ju faktiskt helt andra värderingar än Excessens journalister och borgerliga kommentatorer.
Om man som jag sett en väninna bli misshandlad av en dörrvakt för att hon kallade honom "pincettballe", sedan dömd i domstol för "våld mot tjänsteman" ja då blir det omöjligt att inte tro på Anna Sjölin. Allt annat vore aningslöst och naivt.

DEMOKRATIN OCH LENA MELLIN

2006-01-28T15:54:00.000+01:00

Aftonbladet lördag 28 jan innehåller ett glödande försvar för demokratin signerat Lena Mellin. Hon påstår att det inte finns något bättre alternativ än representativ demokrati och att hoten mot politiker är en fara för samhället.
På ett väldigt seriöst akademiskt manér måste jag då fråga Lena Mellin: Vad menar hon med demokrati? Och vad menar hon med samhälle?
Menar hon att folk får rösta vart fjärde år? Sedan gäller det att sitta tyst i båten och låta politiker och deras handgångne tjänstemän verka utan att någon stör dem? Protester av alla slag kan nonchaleras och avfärdas. Det finns en uppsättning högst odemokratiska epitet som används av makthavande. Om man kallar någon för t.ex. konspirationsteoretiker eller rättshaverist behöver man aldrig någonsin lyssna eller fästa något avseende vid fakta och argument. Personen i fråga är bara borträknad och non grata. Med Bodströms nya lagförslag kommer det att räcka med MISSTANKE om brott, rättshaveri eller annan suspekt verksamhet för att grundläggande rättsprinciper får sättas ur spel! Hur lätt kan man inte skapa en MISSTANKE gentemot en enskild individ!?

Med privilegier och förmånliga villkor kan ett antal riksdagsmän leva betungade riksdagsliv. De måste läsa och skriva, ibland måste de sitta i en bänk och trycka på en knapp också! Vill det sig riktigt illa måste de upp i talarstolen också. De måste föreslå något. Skriva en proposition och plädera för den. För denna insats har de oanständigt hög lön.

Eller menar Lena Mellin något annat? Typ, det kanske inte är helt idealiskt men om folk börjar hota dessa idealistiska och hårt arbetande riksdagsmän då ska landets journalister ställa sig på dess potentaters sida. Samma fan vilka anledningar som ligger bakom hoten...(Om hoten bottnar i rättslös förnedring och institutionellt våld) samma fan ska journalisterna ställa sig bakom de maktfullkomliga och privilegerade! Journalister tar med automatik ställning för statsterrorism utan att visa minsta intresse för problematisering och analys av orsakssammanhang som är rätt uppenbara för de flesta människor. Kan någon vettig människa t.ex. förneka att mordet på Anna Lindh möjligen kunde ha undvikits om det hade funnits en fungerande psykvård? Om politiker inte ser samband mellan sina beslut, sin maktutövning och tillståndet för de människor som berörs av besluten, ja borde inte seriösa journalister hjälpa till att klarlägga sådana samband i stället för att bedriva ett smaklöst rövslickeri.
Om sen föraktet för journalister växer till samma styrka som föraktet för politiker, ska Aftonblaskans anställda hålla brandtal mot det också?
Sänk kvällspressen och börja blogga istället!

VÄNSTERPARTIETS ALLA FÖRBUD

2006-01-26T10:07:00.000+01:00

Det har varit en ganska stor riksnyhet att en vänsterpartist i Växjö föreslår utegångsförbud för underåriga. Icke oväntat kommer starka reaktioner, inte minst från partiets centrala ledning. Ohly och andra riksdagsmän fördömer förslaget. De påstår att det är oacceptabelt att kollektivt straffa en grupp för att några ur gruppen inte kan hantera sen utegång...Det låter modernt och frihetligt.
Men Ali Esbati kallar det hela i ett inlägg för ett knäppt förslag från förnyare.
De kritiska traditionalisterna är dock förnuftiga. Så det lär inte bli något förbud i Växjö. Grattis alla unga i Växjö och intressant att det hela kom upp till rikspressen.
Ordens magi blir plötsligt helt absurd. Det visar sig dessutom att vissa moderater höll med den lätt ensamme vänsterpartisten att förbud kunde vara bra. Sen poppar andra moderater upp och menar att förbud är gamla DDR-komunistfasoner. Den verbala medieprototypen är återställd.
I Stockholm har däremot traditionalister från vänsterpartiet tillsammans med sossar och miljöpartister beslutat att det råder alkoholförbud i Stockholms parker. Där straffas ALLA stockholmare för att några missbrukar alkohol. Dessutom blir folket som bor nära parkerna störda. Men nu sover dessa stackars bostadsrättsägare lugnt om nätterna. Vart missbrukarna tagit vägen kan man undra? Var vänsterpartiet hamnar efter nästa val det borde de undra över. Moderaterna drar ifrån opinionsmätningarna i Stockholm. Kan någon ge en ledtråd till vad detta kan bero på, PLEASE?

S-BLOGGARNA SOM TYSTNADE

2006-01-23T19:18:00.000+01:00

Har de verkligen tystnat eller bara tagit time-out, de där s-märkta bloggarna som poppade upp när borgarnas allians var som starkast i opinionsmätningarna? Motalliansen och de övriga s-arna verkar sparsamma när vänsterblocket knappat in på Sifomarknadsutbudet. Ropar de hej eller har de resignerat?
Det finns dock en blogg som heter Bäst i världen:

Där försöker en stockholmsk riksdagsman lyfta fram det positiva. Han vill nog påminna om det som aldrig nämns i det borgerliga gnället. Nämligen hur den gamla svenska modellen som inte finns längre var bäst i världen. Att vila på gamla lagrar kan det kallas.
När jag läser bloggen undrar jag var PR-byrån som socialdemokratin anlitat egentligen står politiskt. Har de lyckats lura dem fett åt helvete? De får multum betalt för att leda dem rakt ner i valnederlag.?! Hallå nej det kanske verkar väl konspirationsteoretiskt!

Medan högern och liberalerna har slagit an den blygsamt ödmjuka tonen, vräker sossarna på med fullfjädrat storhetsvansinne. Det kanske blir så när man kritiserats och löpt gatlopp i offentligheten så länge (inte minst stockholms-sossarna). Angripen både från höger och vänster, från vänner och fiender, då måste man kompensera och slå på stort. BÄST I VÄRLDEN...
STOCKHOLM MÅSTE PÅ KARTAN...
Har Stockholm varit utanför kartan egentligen?

Stockholms finansborgarråd visar samma mediestrategi. Nu ska Stockholm bli en metropol, med vad tusan då; flashiga idrottsarenor och lyxhotell? Hur många skattepengar sprättades iväg på en OS-ansökan förgäves?
Att Stockholm, Sverige, svenska modellen kanske är och var BÄST I VÄRLDEN eller ska fortsätta bli, ja det är ju det underförstådda. Men vem blir imponerad? Det potentiella väljarna?
Soffliggarna, eller nyblivna röstskolkare, typ mig själv?
De människor som vill ha välfungerande offentlig service, trygghet och jämlikhet undrar hur viktigt det är för oss att Newsweek tycker att svenska modellen är/var bäst?
Det kanske ändå ligger något i opinionsmätningarna, hemska tanke! De där som säkert förutspår att det blir regimskifte i Stockholms stadshus, och kanske - något mindre säkert - regimskifte på riksplanet.
Men är det verkligen för sent!?

VEM ÄR DET MEST SYND OM

2006-01-23T12:13:00.000+01:00

De stackare som jobbar på försäkringskassan har det mycket svårt. De blir hotade. Försäkringskassans högste höns Curt Malmborg intervjuades i lördagens eko-nyheter. Han bedyrade att systemet fungerar som det var tänkt. De nya hårda tagen drabbar bara en liten del "fuskare". Alltså alla som nekas sjukersättning är egentligen fuskare.
Men så skriver DN idag så här
Antalet avslagna sjukskrivningar har ökat med 88 procent! Försäkringskassan personal upplever hot.
Varken DN eller radions Eko redovisar fall av indragen sjukpenning eller bakomliggande orsaker till hoten. DN skriver om ett fall av dödshot, men gör ingen vidare koppling till andra omständigheter.
För mig vore det mest intressant att få veta på vilka grunder människor nekas sjukpenning, hur hoten mot personalen uppstår. Finns det ett evt. samband mellan hoten och försäkringskassans ändrade attityd och tillämpning av regelverket. Kan det vara så att försäkringskassans anställda uppträder kränkande och maktfullkomligt gentemot människor i svåra situationer? Kan det förekomma att kassan inte i alla lägen följer lagen och regelverken som det var tänkt?
Är det rentav möjligt att ökningen av hot helt och hållet hänger samman med dessa faktorer?
Eller har plötsligt bara folk blivit desperat binngalna? Plötsligt bara(!?) säger de inte - Tack tack, när de inte längre kan betala sin hyra, sina räkningar. Med många symptom och diagnoser skickas de sedan till socialbyråer för att utredas, fylla i blanketter och betraktas som tärande, fuskande och lite rubbade. Något förtroende för systemet upplever sannolikt inte dessa individer.
Men dessa förhållanden och samband är det ingen jävla journalist - varken på DN eller radioEkot - som visar minsta lilla tecken att redovisa. Ännu mindre konfronterar journalistkåren ansvariga politiker med den verklighet lagstiftning och politiska beslut leder till.
Några kontrollsystem finns inte heller. När varken media eller samhällets revisioner fungerar kan tjänstemän på alla nivåer bete sig precis hur som helst.
Vi ska tro och tycka att det är mest synd om försäkringskassans personal....

MILITÄR ELLER BARA POLIS

2006-01-22T22:38:00.000+01:00

Hur tryggt kan samhället bli egentligen?

OLIKA BUD IGEN

2006-01-19T10:33:00.000+01:00

En vänsterpartistisk bloggare med det fantastiska bloggnamnet KAMRATER VI VET ATT KAMP LÖNAR SIG publicerar en optimistisk prognos och undersökning här... .
Förstår om det är trevlig läsning för somliga. Men jag kan inte låta bli att kontrastera det mot en annan undersökning: här.
(Usch vilken glädjedödare jag kan vara!)
Den är förstås gjord av SCB, medan KAMRATER VI VET ATT KAMP LÖNAR SIG´s är undersökt av LO-tidningen.
Vad vågar man tro och hoppas? Den urgamla sanningen att statistik, lögn och förbannad dikt kan bevisa exakt vad som helst och särskilt det som skulle bevisas. Den sanningen gäller nog fortfarande. Kanske blir valet en kamp mellan prognoser och opinionsmätningar.

GANSKA STÄLLDA PARTILEDARE

2006-01-18T23:36:00.000+01:00

Efter onsdagens partiledardebatt fastnade bara en fråga. Hur bli vi ställda? Hur blir folk "sämst ställda" eller "bäst ställda"....
De använder allihop en neutral passiv form. Inget personligt ansvar där inte. Folk har blivit ställda oklart av vad eller vem. Men i futurum sägs det rent ut att något ska eller kan göras. De bäst ställda ska inte behöva skinnas av höga skatter. De sämst ställda ska inte behöva gå från hus och hem av sänkta skatter.
Det finns alltså en kamp om de SÄMST respektive BÄST ställda. Vilka av dessa ska förskjutas på "ställd"-skalan? Oförändrad eller sänkt skatt synes vara de alternativ som finns att rösta på!
Vart vill vi ställa oss? Eller bli ställda? Bland de bästa eller bland de sämsta!

TAKTIKRÖSTA

2006-01-17T10:35:00.000+01:00

I ett ögonblick av självrannsakan måste jag fråga mig varför jag kastat mig in i bloggande. Svaret är enkelt. Det är den stora darrande skräcken inför höstens val. Herregud, det är inte helt osannolikt att vi har en borgerlig regering efter det valet. Att vi har blå khmerer i Stockholms stadshus är ännu mer sannolikt. Gudars skymning! Vad finns att göra!
Eftersom det inte längre är möjligt för mig personligen att taktikrösta på v-partiet eller s bara för att uppväga rösterna på borgaralliansen...vad i hela fridens dagar gör man då?
Kanske miljöpartiet som man inte vet tillräckligt mycket om för att det ska bli omöjligt...Tja eller Socialistiska partiet som står utanför och "har rätt" som Ohly uttryckte det...

Eller också skriver man bara som besatt (på bloggen) i ett försök att påverka dessa vänstermänniskor som befinner sig i närheten av faktiskt inflytande. Men kan och vill de ta något intryck av att bara bli kritiserade? I den mån någon vänsterpartist skulle hitta till denna blogg kan de nog tänkas tycka att skrivaren är "någon som vill partiet illa"! Så blir hela kommunikationsytan förpestad av ett språk som faktiskt omöjliggör varje chans till konstruktivt tankeutbyte.

"du har gått på moderatpropaganda" sa en vänsterpartistisk stockholmspolitiker när jag försökte förklara varför stockholms människor inte alls tycker det är någon bra idé med stadsdelsnämnder...Hon sitter själv i en sådan och bestämmer över smått och gott. Hon tycker det är demokratiskt när folket får lyssna och säga sin mening. Säkert har någon gång besökande medborgares synpunkter tagits tillvara. Men organisationen består av 18 små städer i en liten storstad som Stockholm; 18 "borgmästare", 18 kulturchefer, 18 socialcefer osv. Man behöver inte vara moderat eller gå på ngn propaganda för att inse nackdelarna med en sådan byråkrati. Om dessutom de ekonomiska ramarna är begränsade, varför då satsa på illusioner?
Utredningar har gjorts. Av tjänstemännen i stadshuset. Bland dessa har majoritetspolitikerna i stadshuset hittat utredare som bekräftar att det visst är bra med stadsdelsnämnder. Vilket skulle bevisas. Varför måste vi som tror på socialism och jämlikhet bli förrådda och akterseglade av korttänkta REPRESENTANTER...? Hur många orkar taktikrösta till valet?
För viss skillnad gör det...Måste det till regimskiften för att vänsterns representanter ska skärpa till sig? Det är för cyniskt när så mkt elände hinner inträffa under tiden. Så måtte tillräckligt många plocka fram klädnyporna och ändå rösta på de lite unkna vänsteralternativen. Kan vänsterpolitiken skärpas på något sätt, trots allt? Är de mottagliga för några argument, eller är de bara självgoda och maktfullkomliga vänsterns politiker? Räcker de med att verbalt vilja försvara ersättningsnivåer i transferringssystemen och PÅSTÅ sig stå på de sämst ställdas sida?

PUCKAT

2006-01-16T18:23:00.000+01:00

Av misstag hamnade jag på politikerbloggen. Man skäms ju som när man läser veckopress hos tandläkaren. Men där slank jag sen vidare till Åsa Hagelstedts blogg. Hon skriver om sin lägenhet och hade även ett litet inlägg om chauffören som hotades av avsked när han ingrep i en pågående misshandel. Hon skriver indignerat om puckade arbetsgivare.
Det verkar som om den som skrivit detta inlägg är upprörd över sakernas tillstånd på vissa arbetsplatser. I en kommentar hävdar tom. någon att själva inlägget skulle vara uttryck för civilkurage och stöd. Jaha! Eftersom jag vet att blogginnehavarinnan ifråga är vänsterpartiets representant i Maria Gamla stans stadsdelsnämnd kunde jag inte låta bli att fråga hur hon ser på vänsterpartiet som arbetsgivare.
Eftersom jag själv blev av med mitt jobb när jag kontaktade politiker i komunen där jag jobbade var det oerhört intressant att en politiker tycker det är upprörande med puckade arbetsgivare. Det var ju främst majoritetens politiker jag kontaktade, vill säga vänsterpartister och sossar. Ingen av dem lyfte ett finger när jag förlorade jobbet pga. att jag försökte TALA med arbetsgivarna/politikerna. Eftersom jag bor i Maria Gamla stan vet jag också att politikerna i den stadsdelsnämnen fullkomligt struntar i hur både brukare och anställda har det på de kommunala arbetsplatserna. Sånt överlåter dessa politiker till kommunens tjänstemän. Nog blir det alltför absurt att läsa samma personer uttala kritik av andra "puckade" arbetsgivare....'
Min fråga i kommentaren var hur hon såg på sin egen roll som arbetsgivare i egenskap av politiker. Det dröjde mindre än en timme tills hela min kommentar var bortplockad.
Det står verkligen varje bloggare fritt att moderera sina kommentarer. Men det var oväntat. Hade väntat mig ett svar, något slags svar. Kanske urskuldande beklagande eller slingrigt.
Det verkar vara vanligt förekommande med diskussioner på bloggarna om bortplockade kommentarer.
Men varför bloggar man om man inte gillar kommentarer? De talar ju för sig själva...kommentarerna också...

ANNAT ÄN FINANSER I OFFENTLIG SEKTOR

2006-01-14T13:44:00.000+01:00

Moderaternas andre vice ordförande intevjuades i Dagens Ekos lördagsintervju. En mycket intressant fråga rörde moderaternas inställning till offentlig sektor. Nu har de tonat ner utförsäljningen och avknoppningen av offentliga verksamheter. (Medan vänstern gör offentlig regi till en viktig skiljelinje.) Moderaterna förefaller tycka att privat eller offentligt ÄGANDE inte längre är huvudsaken.
Vad kan vara anledning till detta, tro? Kan det vara så att offentlig sektor har blivit så ÄGD, så privatägd och marknadsanpassad och odemokratisk som det bara är möjligt redan nu? Det gäller bara att få "styrelsemajoritet" i de politiska församlingarna så är det borgerliga systemskiftet redan ett faktum? Det har i politikens värld skötts av sossarna med god parlamentarisk draghjälp av v-partiet och mp. Offentlig sektor leds redan av ledningsgrupper och direktörer som jämför sig med det privata näringslivet, inte minst gällande löner och ojämlika villkor. Många anställda behandlas sämre än i privat sektor. Arbetslivsrelaterad ohälsa och sjukskrivningstal är högst i offentliga verksamheter. Tidsstudier, mobbning och pennalistiskt förtryck kan vara värre än i privata företag.
Politiker som pro forma ÄGER verksamherna och plitar ner en massa policydokument och ideologiska deklarationer varken kan eller vill göra något åt hur det sen egentligen fungerar i praktiken. De har "outsourcat" verkställighetsansvaret till en tjänstemannanomenklatura som kan behandla både anställda och konsumenter av offentlig service precis hur jävligt som helst därför att ÄGARNA politikerna inte kan detaljstyra elle bedriva ministerstyre...Den grundläggande folkliga förankringen av den gemensamt finansierade offentliga välfärden kan komma att vittra sönder av allt för fega och maktlösa vänsterpolitiker. Sorgligt om vänsterpartiets 200000 nya jobb i offentlig sektor ska gå till nya direktörer och kommunala furstar....
Då är inte en traditionalistisk profil någon tröst för vänsterväljarna och de "svaga"...

DE ENSKILDA FALLENS TYRANNI

2006-01-11T18:39:00.000+01:00

Politik är intressant. Inte alltid framgår det vad i det vardagliga livet som är helt avhängigt politiska beslut och ambitioner.
Läste i Svenska dagbladet på kultursidan för ett tag sen om sopbergen i Stockholm. Kultursidans chefredaktör hade bara fått nog och gick till storms mot svineriet och mellan raderna förstod varje läsare att det var och är sossarnas och Annika Billströms fel.
Strax efter detta gick jag förbi min närmaste sopstation. Beträffande griseriet kunde man bara hålla med. Det är oacceptabelt. Men är det sossarnas och Billströms fel? De är majoritet i stadshuset.Med stadsdelsnämndsorganisationen har sossarna, v-partiet och mp sänkt sig själva i trovärdighet,visst...De vägrar se verkligheten och utgår från sin teori (nåt tjafs om demokrati och effektivitet), de slösar skattepengar på den illusionen. De inser inte att invånarna och väljarna skiter i fritidspolitikernas fritidssysselsättning och att teori tenderar att förvandlas till sin motsats. Alltså är stadsdelsnämnderna heltigenom odemokratiska och ineffektiva.
De är tillåtet för invånare att delta på stadsdelsnämndens möten. Folk får den stora äran att lyssna på sina politiker när de fattar sina beslut. Man tackar. Ibland hålls frågestund och folk tillåts framföra synpunkter. Tacknämligt. Säkert har det hänt att ngn "effekt" från åhörare har tagits till protokollet.
Om det är ett pinsamt människofientligt beslut som ska fattas kan det vara rätt många besökare på sdn-nämndens sammanträden. Nedläggningar och nedskärningar har den sorgliga konsekvensen. Det är alltid ngn som är personligt berörd. Det är anhöriga, anställda eller elever-brukare av kommunal service som besöker dessa möten.
På mötena finns också de högsta tjänstemännen, enhets- och verksamhetschefer. Ibland rapporterar dessa till politikerna i nämnden om hur läget är i kommunens verksamheter. Den bilden stämmer inte alltid - praktiskt taget aldrig - överens med med det som åhörarna och brukarna vill ha sagt. Kan någon gissa vem politikerna i nämnden väljer att lyssna till? De lyssnar inte till sina väljare i det läget. De lyssnar till tjänstemännen som fullständigt opolitiskt har till uppgift att mininera kostnader och se till sitt eget hus och sin egen lön...Den politiker som skulle komma på idén att ifrågasätta, vilja titta närmare på tjänstemännens handlande skulle omedelbart bli beskylld för DETALJSTYRNING eller MINISTERSTYRE. Det uppskattas sällan av tjänstemännen som har SAKKUNSKAPEN eller politikerkollegorna som vill ha goda relationer och faktisk vill GILLA LÄGET. Dessutom är de ju lite vanskligt för en fritidspolitiker att ha inblick i en kommuns alla verksamhetområden. Vem skulle kunna ha koll på allt, skolan, vården, gatorna och kulturen. Det kan bli rätt mycket.
Det gäller att lita på tjänstemänen.
Sedan kan det komma en jävla massa enskilda fall som vill tala om för politikerna att det inte alls stämmer, det som politikerna utlovade i valet och de som olika partier enats om i policyprogram och verksamhetsplaner. Politikerna förklarar för olyckliga och förtvivlade invånare och skattebetalare att de ju aldrig kan blanda sig i ENSKILDA FALL. De sysslar bara med ÖVERGRIPANDE makt och direktiv.
Tjänstemännen - de höga cheferna bland dem i alla fall - kan därför göra precis vad de behagar. De vet att absolut ingen enda politiker vågar granska eller bry sig om vad som händer i praktiken i kommunens alla verksamheter. Politikerna har skänkt makten till rektorer, verksamhetschefer, kommundirektörer och opolitiska tjänstemän. De har delat ut förläningar och resultatenheter och vet att inga förfärliga ENSKILDA FALL kommer att få tillräcklig uppmärksamhet från galjonspolitikerna eller opinionsjournalisterna. Tillräckligt uppmärksamhet för att påverka alltså. Tjänstmännen härskar därför fullständigt ostört i det tysta.
Blir någon förvånad om avpolitiseringen och avregleringen fortsätter? Eller om politikerföraktet består? Men fortfarande vet jag inte om Stockholms stadshusmajoritet verkligen är skyldiga till sopor, halka och takras? Det kan vara bara indirekt via marknaden...

STICK OCH BRINN JOURNALISTER

2006-01-08T14:49:00.000+01:00

Avgrundsklyftan blir allt djupare. Alltså den mellan de som är inne och de som inte blir insläppta.
Trots att ordförande Ohly tydligt läxar upp killen som vågar prata symboliskt bildspråk talar TV:s och radions fantasilösa journalister om ett krisande vänsterparti. Journalistkåren kan förefalla lite efterbliven. Eller också är det någon annan drivkraft som gör dem ovilliga att acceptera något annat än de egna fördomarna.
Den som följde SVT24:s direktsändning kunde se ett disciplinerat vänsterparti som nu också vill in i regeringen. När ledaren inte längre använder några fula ord som börjar på k utan i stället kan tänka sig bli minister, undrar man varför journalisterna så envetet vill hålla vänsterpartiet utanför sin egen stugvärme.
Vänsterpartisterna talade så tydligt om sig själva som representanter för de svaga grupperna. Har man som jag en gång varit medlem i vänsterpartiet vet man dock att där stannar det. Kamrat arbetslös och kamrat sjukskriven göre sig icke personligen besvär som medlemmar. De ska representeras av glassiga företrädare som inte längre använder några fula och starka ord.
Undrar vilken skillnad det kan ha gjort för de besvikna "förnyande" kommunpolitikerna att bli ombedda att sticka och brinna eller att bli avpolleterade i tysthet med ett vårdat språk?
Tänk hur intressant politiken kunde bli om journalisterna inte såg sig själva som ledande och styrande? Tänk om journalisterna kunde befinna sig på samma nivå som deras lyssnare, tittare och läsare. Alltså med förnuft och tankeförmåga i behåll. Kunde vi då få en journalistik värd namnet?

SPÄNNANDE ELLER INTE

2006-01-05T13:10:00.000+01:00

Nu har v-partiets kongress startat. SVT24:s kommentator varnar för att saker inte alltid blir så spännande som det utlovats.
Men efter skönsång och formalia startar allvaret och de sköna fraserna. Ordförande påstår en massa saker. Partiet står på alla svaga, fattigas och undertrycktas sida. Men man är inte ett parti för sekterister, dogmatiker och rättshaverister.
Min fråga är vad som händer en stackars fattig och undertryckt dogmatiker? Eller någon som påstås vara rättshaverist? Nej, det blir löjligt med sådana petimeterdefinitioner.
Men visst blir det en balansgång när Ohly vill ha "genomgripande systemförändringar" men inget kompromisslöst sekteristiskt utanförskap.
Som vänstermänniska måste man undra var gränserna går. De borgerliga mediernas favoritdimridåer om förnyare och traditionalister kommer kanske att skymma sikten för en annan motsättning, den mellan teori och praktik.
Partiets program är oemotståndligt. Det behövs inte mkt ändringar i policyprogram.Jag skulle reservationslöst rösta och bli medlem om det inte vore för partiets förtroendevalda representanter i de valda församlingarna. t.ex. här i min stadsdel.
För att raljera, vore det inte för dess medlemmar skulle jag ha förtroende för vänsterpartiet.

JOURNALISM OCH EKONOMISM

2005-12-17T17:37:00.001+01:00

De två krafter som avgör nyhetsflödet förnekar sig aldrig. Som kuriosa och undantagsvis kan man ibland läsa och höra om ngt som inte direkt omedelbart och så där uppenbart påtagligt synligt har med maktens intressen att göra.
Idag t.ex. fanns en sällsynt humanistisk vinkling av migrationsverkets firande av en utvisad flyktingfamilj. Detta ville man plötsligt upplysa publik-populasen om.
Herregud, det har ju varken med pengar eller ideologi att göra, eller?
Försöker någon smälla i läsarna att Dagens Nyheter skulle bry sig om mänskliga värden??
Jo, det vore väl gulligt när det snart är val! Liberala DN bryr kritiserar brutala tjänstemän, HALLELUJA!!!
Det kan tidningen kosta på sig när den berörda flyktingfamiljen redan är utvisad.
Att skriva om övergrepp innan de ägt rum då en opinion skulle förhindra den omänskliga brutaliteten, nä det är aldrig så viktigt...

Men nu växer saken, det bes om ursäkt, ska utredas och inledas förändringsarbeten.
Är någon tillfreds med detta, tro? Finns det någon endan människa som litar på journalism och ekonomism? Hör av er i så fall....

OM INFORMATIONSKLYFTOR

2005-12-17T17:37:00.000+01:00

Kanske är jag en riktigt finkänslig typ. Men när denna smörja som väller från tidningar, radio och TV blir som värst enfaldig då grips jag av en rent kulturkonservativ weltschmertz. Kan ingen göra något åt eländet?
Visst finns det några alternativa publikationer som försöker spegla andra och viktigare perspektiv. Men de är så få och svåra att hitta. I bloggosfären svämmar det över av lagom-bloggar snart.
Onekligen har jag läst ett och annat på bloggarna som inte går att hitta i konventionella medier. Det är lika uppfriskande varje gång.
Det skulle förmodligen bli en superintressant opinionsbildande tidning av allt det som DN-debatt och Svd:s, Excessens och Aftonblaskans debatt- och kulturredaktioner refuserar.
Den ganska övermaga kommentatorklassen på ledarsidor och radiokrönikor behöver sannerligen ordentligt med mothugg.
Det räcker inte att skriva ilskna mejl till dessa pretton. De behöver analyseras offentligt. Vad vill de egenligen? På denna blogg kommer en massa förslag och gissningar....
Kombinationen av VÄNSTER och FRIHET är tämligen oslagbar, både i teori och praktik...faktiskt!