TV I GÅR

Halvt sovande råkade jag lyssna på TV-programmet Debatt igår. Man speglade sig själv i den sedvanliga narcissistiska offentlighets-hysterin. Man debatterade alltså debattprogrammen!!!
En fd. debattprogramledare, en TV-kritiker och en mkt etablerad och gravt överskattad författare satt i en panel. De skulle diskutera sig själva, bedriva ngn slags hjärtskärande intellektuell onani framför de stackars svenska människor som inte orkar slå av TV:n en vanlig tisdag kväll.
De gavs alla utrymme för sina egon och sina hjärtefrågor.
Det riktigt svåra är ändå författaren! Han hade i sina unga år fått praktisera på TV och lyckats samla dåvarande statsministern Palme och den då fortfarande levande författarlegenden Wilhelm Moberg.
De beskrevs alla som enastående hjältar och legender.
Så fick vi se en "det var bättre förr"-historia"! När den numera vithårige författaren i sin glans dagar hade samlat Palme och W Moberg i samma TV-studio!!
Idag trettio år senare betraktas det som TV-historia, som ngt enastående unikt! En gammal desillusionerad gubbe som en gång var författarsamvete! Absolut otvetydigt.

Ingenting av allt detta skulle ha stört mig om inte samme panel-författare tidigare berättat om hur outhärdligt det är att lyssna till Ring P1 när man kör in till stan vid 9-1o-tiden på morgonen, i vår nutida vardag. Föraktet för de inringande människorna var så där oförblommerat definitivt och oförsonligt. Han beskrev dem som jobbigt outhärdliga "RÄTTSHAVERISTER", alla de där som kommer fram genom telefonslussen...Som i sin tur slussas av radioanställda...

Sedan fick man se hur det skulle se ut om redaktionen för Debatt i maj 2006 och de deltagande i samma program kunde tänkas gilla det hela.
En ung författare med svart hår stället för vitt (som idag) skule sitta och stamma någon gång i slutet av 1970-talet medan en åldrande W Moberg faktiskt bara pratar som en nutida RÄTTSHAVERIST...Han babblar på om en artikel i Svd.
En vital Olof Palme gör pyttipanna av den gamle fule gubben som ändå något decennium tidigare skrivit oförgömlig svensk litteratur.

Idag maj 2006 finner TV mödan värt att gräva fram aktaliteter från 30 år tillbaka!

Vad är budskapet?

Samhällskritik är en TV-vara? Den ska skötas av proffs! Av debattledare, författare och kritiker som är tillräckligt omskrivna och kända - absolut det enda som krävs - för att beredas utrymme. Talang, uttrycksförmåga och budskap undanbedes!

Här handlar det bara om idioti och folkförakt förklädd till ordsvada!

Det som kändiseliten gottade sig åt var den där koden: Vi som är kända och etablrade kan var hur mediokra och undermåliga som helst. Eftersom vi har ett NAMN får vi alltid plats! Om vi säger något är det superintressant! Säger någon okänd samma sak men bättre formulerat och underbyggt är det fortfarande tveksamt "rättshaveristiskt".

Det där måste vi alla leva med. Så har de alltid varit!

Kan möjligen bloggen ändra på något?