AFTONBLADETS HAVERI

Jag öppnar söksamlingen Nyligen av politiska bloggar (som jag brukar) och Jinge står som vanligt högt upp på listan. Jag läser hans senaste postning och upprörs verkligen.
Jinge har släppt fram ovanligt många kommentarer. Den ena mer upprörd än den andra.
Jag börjar också skriva en kommentar. Vill så gärna instämma i kören av kommentarer.
Budskapet är att Aftonbladet passerade alla äcklighetspärrar när man publicerade namn och bild på 13-åringen som såg bästa kompisen mördas och våldtas och dessutom nästan drabbades av samma öde själv.
En impuls inom mig själv fick mig att sudda ut min egen kommentar.
Efter några timmars funderande är jag beredd att påstå att Aftonbladets publicering inte är det värsta.
Det behövs ju inte mkt empati för att förstå den överlevande tjejen och hennes familj. Aftonbladet påstår att flickans familj tyckte att en publicering är okej.
Till alla kommentatorer på Jinges postning vill jag säga:
Varför är det så hemskt?
Att tjejen kan se sig själv på löpsedeln och i bild är det verkligen hemskast!
Hon beskrivs inte som hon gjort ngt brottsligt. Hon visas för att hon drabbats av en obeskrivlig tragedi.
När Jinge sätter maskeringslappar på hennes ansikte marginaliseras hon ännu mer. Det skulle kunna tolkas som om även hon är hopplöst förlorad!!!
Hon får uppmärksamhet, ja. I ett chocktillstånd ja! För att sälja tidningar ja...

Vid ordentlig eftertanke: So what? Vad kan bli värre!

Ska vi lyckligt lottade människor som inte denna gång drabbades av en ofattbar tragedi fördöma henne för att hon visas i sin tragedi???
Har hon dessuton UTNYTTJATS av en tidning?

Vad kan egentligen bli värre för denna tjej?
Tror inte jag kommer att känna igen henne om jag möter henne på stan!

Tänk om bloggare skulle slå ett slag för en bättre psykvård istället för att ytterligare traumatisera brottsoffer som dagens 13-åring?
Flyttar vi fokus genom att uppröras över personlig skandaljournalistik?
Det är äckligt av Aftonbladet, visst. Men det går att diskutera de mekanismer i samhället som inte tillräckligt motarbetar dessa tragedier!
Då gäller det att inte bluddra bort korten.
Jag upprördes som medlem i Vänsterpartiet över den exempellösa likgiltighet man visade över att kommunerna dumpade psykiatrimärkta pengar i andra hål i den kommunala budgeten. Vänsterpartiets nuvarande riksdagskandidater sket i psykiatrin.
Därför kommer jag aldrig att rösta på vänsterpartiet mer.
Sen kan man förstås från vänsterpartistbloggare uppröras över att kvällstidningar blåser upp extrema enskilda fall.
Så länge man skiter i enskilda fall från partiernas sida kommer det att kasta skuggor över hela vänsterns sociala agenda. Då kan det nog lätt slå över åt högerns individualism och lurendrejeri. När det gäller röster i valet vill säga. annars är det väl skit samma!