HELIGT INKOMSTBORTFALL

Äntligen har jag hittat någon som kan formulera varför s och v inte längre kan betros med min röst. En inledare i Stockholms Fria tidning för bara en vecka sedan sätter huvudet på spiken.
Inkomstbortfallsprinicipen är inte längre så självklar som den kanske en gång var. Men hur sorgligt det än är finns inte vårt kära Folkhem kvar längre! Allt var ju i sanningens namn inte helt perfekt då heller!
Vänsterpartiet verkar nu vilja bli det socialdemokratiska parti som sap inte längre är.
Om jag försöker föreställa mig ett bemötande av artikeln i Stockholms Fria kan jag bara höra invändningen att legitimiteten för höga skatter eller skatter överhuvudtaget skulle försvinna om inte ersättningsnivåer ligger i procentuell proportion till tidigare inkomst. Vad har de fått denna föreställning från?
Eller också skulle vänsterpartisterna fnysa föraktligt åt något så flummigt och frihetligt!
Varför har man missat något så väsentligt som kanske skulle göra Vänstern starkare och inte fullt så splittrad i småbitar...?