DET SKET SIG ORDENTLIGT

Dagens vänsterbloggar och analyser är med all rätt lätt deprimerade. Det är en katastrof för alltför många människor att Högerpolitiken nu snart kommer att härja med oss alla i landet; i riksdagen, kommunen och i landstingen.
Många av vänsterpartistbloggarna hänvisar till Ohlys uppmaningar om att avslöja "högerpolitikens saga". De allra flesta är besvikna över att Moderaterna lurat svenska folket. Visst är det så.

Men finns det inte i grunden något bra, om folk lurats av högerns falska vänsterretorik? Åtminstone de som övergick från att rösta vänster till att tro på Alliansens nya mjuka "arbetarprofil"?
Betyder det inte att majoriteten av folket ändå gillar vänsterstuket...i grund och botten?...även om man inte genomskådat Alliansens och moderaternas falskspel?

Har dessa lättlurade människor kanske upplevt ett svek från vänsterns politiker?
Tycker somliga att om socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister talar om rättvisa och välfärd men i den praktiska politiken ändå kompromissar bort dessa ideal, kan de då lika gärnabytas ut i sin motsats? En höger som lovar vänsterpolitik är kanske inte värre än en vänster som lovar vänster men levererar lite lätt högerpolitik, bara så där för att undvika den tunga högern???

Själv stod jag i valbåset och svek alla mina löften till mig själv, att aldrig mer rösta på vänsterpartiet. Till riksdagen blev det v-röst från mig. Det hjälpte dessvärre inte...
Men i Stockholms kommun blir det aldrig möjligt att rösta på etablerade s, v eller mp. Den fega och korrupta karriärpolitik som denna maktfullkomliga trojka bedrivit i Stockholms stadshus kan inte övertyga någon, varken vänster eller höger...
TROTS FANTASTISKA TRÄNGSELAVGIFTER och andra bra reformer finns inte tillräckligt betryggande politiska insatser från den numera f.d vänstermajoriteten.

De flesta vet att Alliansen är sjufalt sämre än alla falska vänsterretoriker, men ursäktar det Vänsterns falskhet och fega eftergifter?

EFTER MORGONDAGEN

Det har varit omöjligt att blanda sig i den nu sinande valrörelsen. Den är ju en förolämpning mot vårt intellekt i någon mening. Hur dumma och lättlurade tror de egentligen att vi är...
Och med vi menar jag då vi som ska rösta. Med dem avses politikerna själva och dess tappra frontsoldater journalisterna.

Vi och dom är formeln, konceptet och marknadens hörnsten. Det finns alltid vinnare och förlorare. Konkurrenstänkandet är den magiska punkt då vem som helst kan förlora sin distans och sitt oberoende. Vi måste tillhöra en grupp, ett läger, en fraktion eller kanske rentav en nation.
Den nyliberala Högern sluter sig samman i ett hysteriskt och osjälvständigt hat och förakt mot "kollektivisterna" på vänsterkanten. Granskar man kollektivisthatarna så är deras klagosånger enformiga och mer slätstrukna än varje extrem komnunistagenda. Den antikollektivistiska högerns enda budskap är lika nyanserat och individualistiskt som tonårgängens jargong och språkbruk. Allt som går att urskilja är typ : Äg! "Din mamma"...Sänk skatten och äg mera... typ...Frihet baaa ääääger....

Vänstern har ett större djup och ett allvar. Hos vänstern finns onekligen genuin individualism. Därav den splittring som alltid kullkastat stabila maktstrukturer och "varaktiga" revolutioner.
Men vänsterns program bär förstås ett frö och frestelse till förtryck. Gtänsdragningarna blir svåra när det gäller personlig frihet, praktisk anpassning och en nödvändig funktionalitet. Det gäller förstås all organisation oavsett ideologiska eller andra målsättningar.
De där sista orden "nödvändig funktinonalitet" kom jag kom på alldeles själv.
Ser framför mig hur en nyliberal som evt. läser dessa rader kunde förfasas över urskuldandet. Så kunde de säga i Gulag. Vi utrotar kritiker pga. en "nödvändig funktionalitet". Men ingen nyliberal skulle acceptera en medlem som är för regleringar. Då uppfyller man inte kriterierna för just denna intressesammanslutning.
Det är en ganska självklar ordning.
I en "demokratisk" stat exkluderar vi "de andra" med enklare och bekvämare metoder än utrotning och Gulag...Vi baaa tiiiger ihjäl dem, vi mobbar kanske, lite stickord här och där. Gör klart för dem hur jävla ute och off de verkligen är.

Det är en artskillnad givetvis. Men hur stor fantasi behövs det för att se skalan och graderna mellan dessa extrema gränser. Ytterst handlar det om att VI inte vill se eller ha något som helst att göra DOM.

Den marknadsanpassade samhällsmodellen lyckas marginalisera människor genom konkurrens och inskränkta ekonomiska marginaler för välfärd.
Tryggheten utrotades och nu finns de obekväma och inte tillräckligt självgott uppblåsta människorna på gatan. I bästa fall finns tak över huvudetgaranti. Men den garantin var inte vänsterns.
Vänstern står i dessa fall för en rigid, motsägelsfylld och auktoritär människo- och samhällssyn. Vi ska bara tro och förlita oss på samhällsinstitutioner som sedan 15 - 20 år tillbaka visat att man tappat stinget och tillförlitligheten.
Det går inte att ha kvar samma mentala ramar när allt annat förändrats. Det är rentav korkat av vänstern att tro ngt sådant. Så antagligen förlorar vänstern detta val.
Moderaterna är segervissa. De lärde sig av förra valets nderlag, åtminstone i Stockholms stadshus.
Nu har Moderaterna stulit socialdemokraternas kompromisskoncept. De leder alla opinonsundersökningar. De hänvisar till den lilla och maktlösa människan. Den som alltid varit socialdemokratins och vänsterns trogna hästväljare.

Min gissning är att de går på pumpen. På samma sätt som sossarna gick på pumpen 1994 när de försökte bli mer moderata än moderaterna själva...

Det går inte att imitera. Det blir ett dödläge i morgon kväll.

AFTONBLADETS HAVERI

Jag öppnar söksamlingen Nyligen av politiska bloggar (som jag brukar) och Jinge står som vanligt högt upp på listan. Jag läser hans senaste postning och upprörs verkligen.
Jinge har släppt fram ovanligt många kommentarer. Den ena mer upprörd än den andra.
Jag börjar också skriva en kommentar. Vill så gärna instämma i kören av kommentarer.
Budskapet är att Aftonbladet passerade alla äcklighetspärrar när man publicerade namn och bild på 13-åringen som såg bästa kompisen mördas och våldtas och dessutom nästan drabbades av samma öde själv.
En impuls inom mig själv fick mig att sudda ut min egen kommentar.
Efter några timmars funderande är jag beredd att påstå att Aftonbladets publicering inte är det värsta.
Det behövs ju inte mkt empati för att förstå den överlevande tjejen och hennes familj. Aftonbladet påstår att flickans familj tyckte att en publicering är okej.
Till alla kommentatorer på Jinges postning vill jag säga:
Varför är det så hemskt?
Att tjejen kan se sig själv på löpsedeln och i bild är det verkligen hemskast!
Hon beskrivs inte som hon gjort ngt brottsligt. Hon visas för att hon drabbats av en obeskrivlig tragedi.
När Jinge sätter maskeringslappar på hennes ansikte marginaliseras hon ännu mer. Det skulle kunna tolkas som om även hon är hopplöst förlorad!!!
Hon får uppmärksamhet, ja. I ett chocktillstånd ja! För att sälja tidningar ja...

Vid ordentlig eftertanke: So what? Vad kan bli värre!

Ska vi lyckligt lottade människor som inte denna gång drabbades av en ofattbar tragedi fördöma henne för att hon visas i sin tragedi???
Har hon dessuton UTNYTTJATS av en tidning?

Vad kan egentligen bli värre för denna tjej?
Tror inte jag kommer att känna igen henne om jag möter henne på stan!

Tänk om bloggare skulle slå ett slag för en bättre psykvård istället för att ytterligare traumatisera brottsoffer som dagens 13-åring?
Flyttar vi fokus genom att uppröras över personlig skandaljournalistik?
Det är äckligt av Aftonbladet, visst. Men det går att diskutera de mekanismer i samhället som inte tillräckligt motarbetar dessa tragedier!
Då gäller det att inte bluddra bort korten.
Jag upprördes som medlem i Vänsterpartiet över den exempellösa likgiltighet man visade över att kommunerna dumpade psykiatrimärkta pengar i andra hål i den kommunala budgeten. Vänsterpartiets nuvarande riksdagskandidater sket i psykiatrin.
Därför kommer jag aldrig att rösta på vänsterpartiet mer.
Sen kan man förstås från vänsterpartistbloggare uppröras över att kvällstidningar blåser upp extrema enskilda fall.
Så länge man skiter i enskilda fall från partiernas sida kommer det att kasta skuggor över hela vänsterns sociala agenda. Då kan det nog lätt slå över åt högerns individualism och lurendrejeri. När det gäller röster i valet vill säga. annars är det väl skit samma!

OM VÄNSTERMINISTRAR

I gårdagens pappersupplaga av DN sägs att socialdemokratiska väljare vill ha ministrar från v i nästa regering.
Blogg-Jinge kommenterar saken så här.
Själv undrade jag varför DN blåste upp denna undersökning så stort på löpet? Man hade ju dessutom beställt undersökningen! Varför kan man faktiskt undra. Det handlar ju faktiskt inte om Flamman utan om Dagens väldigt liberala Nyheter..
Svaret kom från en kompis under fredagkvällen. Hon hade omedelbart genomskådat baktanken. Man vill förstås avskräcka sina läsare från att rösta på socialdemokraterna!
Det kan ju bli en röst på kommunister i regeringen!
Nu invänder säkert någon förnumstigt att detta är konspirationsteorier. Kanske! Men de är beskedliga sådana i jämförelse med Henrik Brors presentation, analys och kommentarer till denna undersökning.
Mätningen bestod av frågor till 1018 s-väljare! De fick svara på följande: "Om socialdemokraterna efter höstens val kommer i en situation där de behöver stöd för att bilda regering, är du då för eller emot att man bildar regering tillsammans med...vänsterpartiet, miljöpartiet, både vänsterpartiet och miljöpartiet."

Kan då svaret från 1018 väljare på en fråga om en framtida ännu ganska okänd situation verkligen ha så stor relevans i dag?
Det börjar bli dags att ifrågsätta statistik annat än som ett medel att försöka påverka och styra händelseutveckligen!

LANDSTINGETS SJÄLVMORD

I onsdagens ABC-nyheter fanns ett inslag som fortfarande orsakar myrkryp på min näthinna. Såg och hörde jag verkligen rätt? (Denna fråga blir ju allt vanligare vid all mediekonsumtion) Men det brukar vara den politiska vinklingen i presentationen som förbryllar mest. Denna gång var det faktiskt de intervjuade själva som stod för den omvända världen.
Det var alltså en socialdemokratisk politiker som försvarade munkavleparagrafen.
En moderat landstingspolitiker ges utrymme att kritisera ofrihet och munkavlar. Han värnar om yttrandefrihet och personalens möjliget att kritisera och rapportera missförhållanden på arbetsplatsen!!
Jajamänsan sossar är järnhårda arbetsgivare som kräver total tystnad av sina anställda.
Den fråga som söker sitt svar i mitt socialistiska sinne är om detta verkligen är sant!
Jag väntar mig en protest eller dementi från vänsterns representanter i landstinget!
Borde de inte skrika högt att detta är lögn och förbannad dikt!
Eller?

ETT NÖDVÄNDIGT FÖRTYDLIGANDE

Det finns givetvis många skäl att ställa G.Persson till svars för tillståndet i skolan.
Han var ansvarig för kommunaliseringen av skolan. Den gjorde ingenting bättre. Speciellt inte för de anställda. Men de exempellöst fega kommunpolitikerna har de facto lika stor makt över skolans lokala status. Om de i sin tur avhänder sig allt ansvar med hänvisning till GP och regeringen så är enda slutsatsen att besluts- och maktordningen inom den nationella politiska hierarkin är i behov av omedelbar revision.
Allt är inte ekonomi i skolan. Med den decentralisering av makt som nationella politiker svär sig fria med följer faktiskt en frihet för lokala skolledare att ta hänsyn till mänskliga behov hos både elever och anställda. De vågar oftast inte använda den makt de har. De skyller på ekonomi och Göran Persson.
Det kan förstås finnas informella outtalade makthierarkier som gör att avvikande och mänskligt beteende och ledarskap blir utfryst och hopplöst marginaliserat?
Ingen kan väl på allvar tro att mobbning och våld i skolan skulle vara något annat än det barnen lärt sig av sina vuxna "ledare", både i skolan och hemmavid...

EN OROLIG POLITIKER OCH STATSMINISTER

Vad kan Aftonbladets redigerare tänkas mena när de kombinerar denna rubrik och bild med varandra.





Är detta verkligen en orolig människa?

Märker att jag själv går i fällan. Kombinationen av texten och bilden får mig att spy galla över Persson.
Men sannolikt tänkte han inte på skolan och dess problem när denna bild togs!
Hur lättmanipulerade är inte de flesta av oss. Kan någon motstå budskapet i denna informationsförmedling? Gör den rättvisa åt vare sig G. Persson eller skolan?

DEMOKRATI OCH FÖRTROENDEKAPITAL

I Stockholm har vi stadsdelsnämnder. Det är s, v och mp som drev igenom detta och med dårars envishet vill ha dem kvar. Moderaterna var emot dessa nämnder från första början och fortfarande. Övriga borgerliga partier vacklar i frågan.
Moderaterna är det största partiet i Stockholm. Större än vänsterblocket sammantaget.
Sossar, vänsterpartister och miljöpartister tycker fortfarande att det är bra med stadsdelsnämnder. Säkert medger man att det finns vissa brister, men sammantaget är de bra, sett med politikers självtillräckliga ögon. Vill säga minsta lilla lokalpolitiker anser sig ha större övergripande helhetssyn än alla dessa medborgare som bråkar om enstaka frågar.
Vänstermajoriteten tror att medborgarna inte bryr sig om organisationsfrågor i sina detaljer. De tycker oreserverat att stockholmarna ska vara glada över stadsdelsnämndernas närhet. Människor tillåts gå på öppna nämndmöten och tala om för politikerna där vad de tycker och önskar. Sedan gör nämnden en värdering av folkopinionen. (Som i sin tur oftast är 1 -5 personer berörda av ett aktuellt beslut). Nämnden i sin tur utgör oftast av en ordföranden som med järnhand härskar över både parti- koalititions- och oppositionskamrater. Oppositionen skriver förstås oftast ett eget reservations och alternativförslag till majoritetens och förvaltningens. Lite för formens skull.
Gentemot agressiva och desperata medborgare håller oftast politikerna ihop. Folket förstår ju inte. De uppskattar inte det otacksamma oavlönade arbetet som utförs. Det är inte sällan impopulära men nödvändiga beslut om nedskärningar. Sen tror folk dessutom att dessa missförstådda och orättfärdigt föraktade politiker kan blanda sig i det som tjänstemännen sysslar med. Även om de högre tjänstemännen skiter i vad politikerna svamlat ihop i sina policydokumet och politiska deklarationer vet de att ingen enda politiker vågar göra sig skyldig till minsterstyre.

Om någon orkat läsa hit, kan det knappast förvåna att moderaterna leder och sannolikt tar över Stockholms politiska styre.
Vi vänstermänniskor tvingas vara vittnen till hur en ideologisk representation tror att organisationsfrågor inte intresserar "gemene" väljare och medborgare.
Nä, men resultaten av denna organisation möter stockholmarna dagligen.
Shit också!